Nationalismens faror

Vaknade med en diffus, oroande känsla i kroppen. Vet att jag drömt intensiv, men minns inte vad, trots att drömmarna ligger under en tunn hinna av glömska. Skit samma, ödslar ingen kraft för att ta reda på något jag sedan inte begriper mig på. Visst kan drömmarna visa en viss färdriktning och berätta hur vi i grunden mår, men i stort så är och förblir de obegripliga.

Nationalismen i världen växer och istället för samarbete kring de stora frågorna om exv. miljö och handel, ska man nu rensas bort alla de människor som inte är ”äkta”. Britterna står på tur att ”rå om sig själva”. Härom veckan sa den brittiska premiärminister  att det är ett problem att 25 procent av alla läkare i Storbritannien är invandrare, och lovade att de skyndsamt ska träna upp fler brittiska läkare. Inrikesminister Amber Rudd kom med den lysande idén att brittiska företag ska tvingas publicera listor på hur många av deras anställda som inte kommer från Storbritannien. Men hon backade snart från idén då ­näringslivet sparkade bakut. Utrikesdepartementet vill inte längre ha hjälp av personer som inte är brittiska medborgare och de ska inte längre ska användas som experter gällande brexit – Storbritanniens kommande utträde ur EU.

Va tusan är det som håller på att hända? Vi vet ju vad som hände i Europa när det kryllade av små nationalstater, inte minst de två världskrigen. Denna vecka rasade det brittiska pundet i värde och IMF skrev ner sin tillväxtprognos för Storbritannien. Det är inte bra. Nationalism i kombination med en taskig ekonomi där fler av de ”äkta britterna” marginaliseras, blir arbetslösa är en grogrund  för det kollektiva hatet där man börjar jaga syndare. I USA har vi en presidentkandidat vid namn Trump som ska bygga en jättelik mur för att stänga ute alla mexikaner och de som redan kommit till USA ska kastas ut, i synnerhet muslimerna. Han har en taskig impulskontroll och sprider ogenerat sexistiska och kvinnoförnedrande uttalanden. Trump tycker till och med att det är okej att kalla sin dotter ”a piece of ass”. Men viktigaste av allt är att han ska göra USA stort och mäktigt igen, ett land som ska vara en fruktad militärmakt. Trump kan med andra ord bli mannen som får trycka på den stora, röda knappen.

Man kan tycka att EU i emellanåt är klåfingrigt vad gäller att i detalj lagstifta om ditt och datt, men i stort har detta samarbete mellan länderna hållit nationalismen stången. Alla medlemsländerna har tvingats samarbeta, särskilt i frågor som struntar i nationsgränserna – som miljöförstöringen. EU:s grundidé har ju varit att bli ett fredsprojekt och kom till med erfarenheterna från andra världskriget i färskt minne. Problemet är väl att det med tiden kantrade över till att bli ett ekonomiskt projekt. Nu lyfter nationalisterna fram varenda skitgrej som gått snett med EU för att ”bevisa” för sina medborgare att ”vi klarar oss bättre själva” – skit i samarbetet.

Här på Pig Hill, i den lilla världen, funderar vi på att bryta oss loss från övriga Umeå genom att bild en ekonomisk frizon. Vi stänger av fem hundra meter av Backenvägen och inför biltullar. Vi menar att vägen byggts på historisk mark där gamla Pig Hill alltid legat och kommer att ligga. Vi bryter allt samarbete med Umeå och tillåter inga umebor att bosätta sig här på Pig Hill. Vi vill rå om oss själva, vi som är de sanna Pig Hill-borna. Vi har även för avsikt att bygga upp en egen armé, i första hand utrustade med liar och räfsor.

För övrigt så lär Big Bang kommit till ur tomma intet, möjligen fanns där en liten punkt – och  sen pang och hela universum fanns där. En dag ska allt krympa igen och bli till intet.