Hostar och nyser

Julen i hostans tecken och snart kommer väl lungorna upp. Men det är ju i tider som dessa som bakterier och virus sprids, då vi tränger ihop oss på bussar, stängas vid köttdisken inne på Coop eller då vi prompt ska krama varenda släkting och vän som vi stöter ihop med – trots att vi ser deras febriga ansikten. En flunsa eller förkylning klarar väl en karl som jag av, även om jag känt mig risig och bara sovit 3-4 timmar de senaste nätterna, så förstår man ju hur gamlingar eller de med allvarliga sjukdomar kan stryka med av feber och hosta.

När jag nyss låg i badet och sköljde av mig svett och hudrester och rakade mitt ansikte rent från fjunigt skägg, dök ett ord upp i mitt medvetande. Det var en herrans massa år sedan jag tänkte på det ordet. Det var mamma som brukade använda det. ”Harreligen så dyngsam hon jer.” Dyngsam. Det var ett epitet för de som inte tänkte på hygienen, vare sig den kroppsliga eller vad gällde hemmet i övrigt. Vid ett besök hos denna dyngsamma kvinna var det rätt så vanligt med dåligt diskade kaffekoppar, med bestick där torkade matrester satt fast och där vetelängden skars upp med mörka smutsiga händer som pryddes av naglarnas sorgkanter. Dagens ord är alltså dyngsam.

För övrigt har jag inte hostat på en hel timme.