Inte rätta suget

I AIK-Land. Lena fixar mat till middagsgästerna, Yvonne och Ingemar. Jag och Lena har kommit överens om att vi ska bli mer sociala,särskilt jag som är så rysligt introvert och som aldrig trivts riktigt bra i större sällskap. Pratar folk i mun på varandra så går jag snabbt vilse. Som den introverte person jag är, kommenterar jag sällan mina bordsgrannar, däremot kan jag sitta och ”ladda” för att säga nåt viktigt eller så sammanfattar jag det de försökt säga den senaste halvtimmen. Det är lätt att folk tycker att jag är dryg, märkvärdig. Däremot är jag fri tanken och ordet när jag står ensam på en scen inför 100 åhörare. Märkligt, jo. Jag förstår det knappt själv. Nåväl om en timme ska jag vara social och pratglad och kvick. Kanske lite rolig. Så länge jag inte börjar grunna på vad folk egentligen vill ha sagt.

Sportkommentatorer vet ibland inte vad de säger i direktsändning. Som under dagens skidsprinttävling då Sveriges hopp på upploppet kom efter två norrmän.”Nej, han bli efter. Han får inte det rätta suget!” ”Det är inte långt till målet.” ”Nej, han får inte det rätta suget.” ”Nä, det är sant. Detta kommer inte att gå för honom!” Ja kanske ska man ha lite snuskig fantasi, som jag har, för att det ska roligt och lite absurt. Jag skrattar ännu.

Apropå vår plan att vi ska vi bli mer sociala, så fortsätter våra bjudningar nästa helg. Då hemma hos mig på Pig Hill i Umeå. Då heter gästerna Peppe, Anna, Karlsson och dottern Hanna. Sen får det bli ett uppehåll i det sociologiska. experimentet. Nåt halvår eller så

.
Fiske i död tjärn utanför Arvidsjaur anno 1985. Den gick inte att äta.

För övrigt ska jag vara social i morgon oxå. Fika på ”Lilla Marie” med dr Johansson, min gamle vapendragare när vi grävde guld i Norge och Arvidsjaur. Det var på den tiden när vi ofta fiskade – men aldrig fick en enda fiskjävel. Jo en fisk …