Den livsfarliga sommartiden

Sommartid. Har vridit fram mina klockor en timme (mitt kinesiska armbandsur och IKEA-klockan i köket), hoppas det blev rätt. Jag har aldrig påverkats negativt eller positivt av vare sig sommar- eller vintertiden, en timme hit eller dit ska väl ändå inte göra någon skillnad. Men studier visar att för deprimerade personer och personer med hjärtfel kan de här övergångarna bli verkligt jobbiga.

Många får oroligare och ytligare sömn efter sommartidsomställningen vilket gör att somliga blir mer labila och svänger oftare mellan olika känslolägen. Andra studier visar att hjärtinfarkterna och att självmorden ökar något efter omställningen. Själv sover jag redan så jävla illa att det varken gör till eller från än hur mycket man vrider på klockornas visare, framåt eller bakåt. I stort gillar jag dock sommartiden bättre. Tror jag. För även om vi blir bestulna på en timme på morgonen, så kan vi njuta av solljuset en timme ”extra” på eftermiddagen.

Tiden är ingenting.

Fanatismen sveper fram över vår värld – och den mycket svårbotad eftersom människor som drabbats av fanatism saknar perspektiv och lider av bristande insikt. Allt är svart eller vitt och de som ifrågasätter detta är en fiende. Det finns ingen vilja till försoning, inga ambitioner att söka lösningar. Kvar finns bara likgiltigheten.

Oj, klockan är redan halv åtta. Dags för morgonkaffet som jag egentligen brukar dricka vid sju. Fast klockan är ju EGENTLIGEN bara halv sju. Eller? Nu blev det jobbigt.

För övrigt är vi alla författare till våra egna livsberättelser. Det krävs mod för att skriva slutet.