Stefans begravning

En sorglig dag. Det var dagen då vännen och journalistkollegan Stefan Backs stoft sänktes ner i jorden. Allt som fanns kvar av honom rymdes i en liten urna. Jag har känt Stefan sedan tidigt 90-tal då jag och han båda var kommunreportrar, han på VK, jag på Folkbladet. Vi genomled åtskilliga kommunfullmäktigemöten, då vi satt sida vid sida och försökte grunna ut vad som var värt att skriva om. Många gånger satt vi istället och pratade om musik, filosofi, och om böcker vi läst. Stefan gjorde sig känd som journalisten som kom med de skarpa frågorna, de som fick många politiker att vrida sig i obehag, för de visste ju att följdfrågorna skulle vara ännu vassare. Stefan var ruskigt påläst och hade en blick för helheten. Hans kunskap gjorde honom respekterad hos många politiker – ja, kanske inte alla …

Stefan Back
Stefan Back blev 55 år gammal efter en lång tids sjukdom.

I slutet av 1990-talet blev han Umeå kommuns informationschef, men då började sjukdomen att göra sig allt mer påmind. EDS, som han led av, gav honom enorma smärtor, ibland kunde han inte uthärda dem. Men Stefan var en fajter och sökte själv svar, då läkarkåren inte kunde hjälpa honom. Tyvärr blev han emellanåt illa behandlad av vården, vilket jag själv blev vittne till vid några tillfällen. För ett antal år sedan flyttade han till Bali och sa sig må bättre på grund av värmen. Där träffade han också en kvinna han gifte sig med. De senaste två åren bodde de i Norberg, där Stefan är född och uppvuxen. Han lämnar två vuxna barn efter sig.

20170620_154141

20170620_154347

 

Jag och många andra saknar Stefans underfundiga, torra humor. Den bar han med sig ända in i slutet. Det var en man med ett stort hjärta och som kämpade så tappert, så tappert, trots svåra smärtor och sömnlöshet, för att ändå vilja delta i de aktuella debatterna och hur det gick för barnen. I slutet kommunicerade vi enbart via telefon och det allra sista samtalet ringde han och berättade om en plågsam andnöd. Jag sa att han genast skulle uppsöka sjukhuset. Det gjorde han. Några dagar senare somnade han in.

Vännen Kent

 

Etiketter:

En kommentar

  1. Anncharlotte Johansson

    Så fint, ömsint men osentimentalt du skriver om din vän. Beklagar din förlust / kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.