Var rädd om luktsinnet

Svarta moln över Anderstorp. Vi avvaktar vår tur ut i skogen. Igår, under vår promenad, såg vi att blåbären börjat bli mogna och det syntes en hel del blått i riset alldeles intill stigen. Men ack så små de är i år. Och sura. Men det är kanske ett tecken på att de är stinna av antioxidanter – som ska motverka rynkor.

Luktsinnet har som vi alla vet en stark koppling till minnet. Var gång jag känner lukten av nyslaget gräs/hö så förflyttas jag femtio år tillbaka i tiden. Slåttanna i Baklandet. Men det kan ibland räcka med att se en bild eller läsa en beskrivande text för att man ska känna dofter som sedan tolkas till ett minne.Tyvärr har jag ett uselt luktsinne – som dessutom blev än sämre efter stroken. Det skrivs i en artikel jag nyss läste att folk med dåligt luktsinne får sämre livskvalité och riskerar att drabbas av depressioner. Just för att vi förlorar luktsinnets koppling till känslor och minnen.

För övrigt så kan det vara på det viset, att ju mindre en människa vet om livets mål och mening, desto snabbare rusar hon fram genom livet. Ett visst mått av existentiell ångest får oss att sakta ner farten och fatta de rätta besluten.