Insulinkoma på nyårsafton

Nyårsdagen 2018. Missade tolvslaget. Somnade vid tiosnåret efter ett insulinkoma. Eftersom det var så mycket gott på matbordet, tog jag fyra extrastreck av insulinet, vilket blev för mycket. Mitt blodsocker hamnade under 2.0 – svettningar, handskakningar, klumpighet, hjärtklappning och en oförmåga att tänka klart. Satt länge och funderade över hur jag skulle knyta mina skosnören. Till detta ska läggas att jag var spik nykter. Som vanligt. Så istället för att fortsätta nyårsfirandet så knatade jag hem, tuggande på druvsocker för att få upp blodsockervärdet. Jag åt, jag somnade och blev väckt av Lena som ville önska mig Gott Nytt År.

Vi firade nyåret hos Karlsson och Algren i trakterna av Pig Hill. Fint kött som sakta fått möra till sig i ungen på låg värmen, Coops finfina potatisgratäng, sallad. Till förrätt tillredde jag rökt gravlax med pepperarotskräm, romröra och smörslungad sparris. Daimtårta och kokekaffe till efterrätt. Det var av den tårtan jag borde ha tagit en bit för att ha sluppit blodsockerfallet – särskilt då jag tagit extra insulin.

Grabbarna knatade över till Antes fest, medan jag och Lena gick hem till vårt.

Ett nytt år. Igen. Inget att göra åt. De nya åren kommer utan yttre påverkan, om och om igen. För varje gång har man åldrats en aning, kanske blivit lite mer vis, ibland mer tungsint.

För övrigt ska jag ta det lugnt i dag. Ska man inte det på nyårsdagen? Glo på backhoppning och se Ivanhoe för tjugonde gången.