Stoppa grottmännen

Detta är en sådan dag då kylskåpet och skafferiet är tomt – förutom ett halvtomt paket med härsken mjölk, några torra ostar som vi glömt äta upp under helgerna och mängder med minitomater som blivit mjuka och börjat mögla. Sålunda ska vi inom kort bege oss till en jättelik matbutik och inhandla mat som INTE påminner om de rätter som under snart tre veckor parkerat på våra dignande matbord. Nu ska här ätas tacos, pizza, palt – åt skogen med syltorna och skinkan. Fast när jag tänker efter … Lutfisken missade vi. Nog vore det väl gott med lite lutfisk?

Tänker på vad som sker i efterdyningarna av #MeToo. Jag hoppas att det leder till något bestående; något som på sikt leder till ett än mer jämlikt och jämställt samhälle. Men jag bävar för den klick av män, som inte verbalt och på ett vettigt sätt vågar närma sig det motsatta könet, kommer att hålla händerna i styr. För många män är sexuellt ofredande en del av deras härskarteknik, för att i förlängningen behålla sin makt i hierarkin eller för att få mer makt. Nu är det upp till oss män, som inte har för vana att sexuellt undertrycka kvinnor, att resa oss och säga ifrån när en manlig kollega beter sig som en grottman. Men dessa män bär på sin dolda agenda till dess chans ges – när alla vittnen  befinner sig långt bort.

När trakasserier sker i en organisation eller på ett företag, så är det till syvende och sist ledningen som har huvudansvaret för kulturen i organisationen/företaget/föreningen. Är regelverket och attityderna svävande och är gränserna otydliga, så smyger sig det destruktiva fram ur skuggorna. Ibland leder det till våldsamheter som rinner över till andra människor, i det här fallet på kvinnorna.

Nu ska jag åka och handla.

För övrigt finns långt gångna planer på att städa undan julen – i varje fall de tjugotal blinkande tomtarna jag låtit placera ut i varje rum.