Moms in, moms ut

Är det något som gör mig superstressad, så är det i deklarationstider. Då menar jag naturligtvis inte den privata deklarationen, där det räcker att man godkänner siffrorna genom att lämna sitt bomärke eller fingeravtryck på handlingarna, sedan är det klart. Jag talar om allt det bök och stök som ligger bakom redovisningen av min lilla enskilda firma. Jag borde klara av att göra bokslutet och balansräkningen själv, men det låser sig i skallen samtidigt som hjärtat börjar bulta. Moms in, moms ut, debet och kredit. Jag har helt enkelt vägrat att förstå och istället lejt bort det jobbet. Det är ju inga stora summor som kulturmannen Lundholm omsätter, utan firman har tillkommit för att förenkla mitt inkasserande av de arvoden jag får för att prata nån timme än här än där.

Nu är det dags att betala in moms och klura ut vilka avdrag jag har rätt att göra. Några likvida medel finns för närvarande på firmakontot. Nu har jag en sådan tur att kvinnan i mitt liv, Lena, är en hejare på bokslut, tabeller, plus och minus. För andra året i rad ska hon rädda mig. Guld värt.

Den 10 april, 18.00 är dags att äntra scenen igen. Detta i Hallen, Nordanå i Skellefteå. Återigen ska jag ge kött och blod åt Konungen och Ester Duva. Sen lutar det åt tre bokningar i höst.

För övrigt har jag blivit rysligt förkyld. Istället för att det rinner ur näsan, så strömmar det från ögonen. Det ser ut som om jag går omkring och gråter. En tyst gråt. I själva verket är det tårkanalerna ner till bihålorna som svullnat igen. Leve Otrivin!