Ett vinnande lag

Var på hockey i går. Det var väl drygt tre år sedan senast. Slutspel, AIK mot farliga Färjestad. Fullt i hallen och ett jävla liv. Hade glömt att fullvuxna familjefäder kunde åstadkomma dylika vrål: ”Domarjävel!” ”Fan, såg du inte, blindstyre!” ”Tackla den jävel, gör honom till ett frimärke i sargen!” Lena var tvungen att sätta in öronproppar. Men vilken match. Tröstlöst i två perioder då Färjestad ledde med 1-2, men i tredje exploderade de gul-svarta. 4-1, spel mot ett mål. Det hela slutade 5-2 och en plats i semifinalen mot Djurgården.

Det som utspelar sig på läktarna har onekligen drag av sekterism. Män, nästan uteslutande män, ibland med sina barn med sig, skriker sig hesa, sprider hat och dumheter. På givna kommandon ska man resa sig och applådera i takt – skrika. Allt för sin tillbedjan av laget. och sen armarna i vädret, och vråla när det blir mål. För ett ögonblick ser de hatiska, vrålande männen blida ut. Ibland kan man se en lyckotår i deras ena öga. I början av 90-talet besökte Livets ord i Uppsala, då som grävande journalist. Där vrålade man också, talade i tungor, ställde sig på givna kommandon, med blicken riktad mot den av Gud utvalde predikanten. Likheter finns. Jo.

Fin väder. Snart ska vi ut och gå i solen. Kanske bildas det lite D-vitamin.

Långfredag. i dag ska man knipa käft och vända blicken inåt. Jesus dog på korset för våra synders skull.

För övrigt går jag i väntans tider.