Oförmåga att sova

Åter uppe i ottan efter att sovit som en gris i Överberg, i Henning Mankells hus. Ordningen är återställd. Jag vaknar vid tre och kan omöjligt somna om – och därför sitter jag här och skriver ett blogginlägg kvart i fyra på morgonen, i gryningen. Är det något som jag inte begåvats med så är det sömnen. Sen barndomen har jag sovit på tok för lite och det har följt mig genom åren. När jag sedan fick min stroke 2015 så fick jag order om att sova länge och även ta en eller flera tupplurar på dagen. Allt för att min hjärna skulle läka. Inte tusan sov jag nåt, vilket gjorde att hjärnan inte läkte och jag fick i stället stresshjärna. Jag klarar inte stora folksamlingar, inte heller större familjemiddagar, gå på stan – då kokar hjärnan och trycker in off-knappen. Jag hör inget, får dimsyn och en fruktansvärd ångest. Detta tillstånd torde vara en kombination av min stroke och min ADHD. Det är vid sådana tillfällen som man anar de krafter som finns i ens hjärna.

Stannar här på Pig Hill och slutför rättningen av mitt manus. Till midsommar åker jag till Lena I Skellefteå. Blir trevligt

För övrigt instämmer jag i B. Russells resonemang: ”Det arbetas för mycket i världen.”