I järnrörens tidevarv

Redo för att dra ner på stan med min dotter. Hon ska bjuda mig på middag – en försenad 60-års present. Känns lite märkligt att bli bjuden av lilljäntan min, men hon har blivit stor, nitton på väg mot tjugo. Men i mina ögon är hon lilljäntan min; min ögonsten som jag kånkade omkring med uppe på mina axlar eller som jag puttade på i gungan. Fasligt vad tiden går. Men tiden är ingenting. Direkt klockan blir tolv så är den i nästa tusendel passerat tolvslaget. Hur länge är klockan tolv? Tiden är en strid ström, som vattnet i en älv.

Val i morgon. Har äntligen bestämt mig och ska i morgon förmiddag promenera uppklädd till vallokalen och lämna min röst. Det är sannerligen ett märkligt val, där alliansen lovar att ta över makten, även om det röd-gröna blocket blir större. Jävligt märkligt. Satt igår och såg partiledardebatten. Vissa av dem rabblar siffror i en sådan strid ström att det är omöjligt att reflektera över dess innehåll och mening; och merparten av partiledarna är så drillade av medietränare och retoriker att de blir overkliga och därmed mindre trovärdiga. Varenda min, ögonblinkning, kroppshållning är inövade i minsta detalj. Sedan – denne Jimmie Åkesson, kliver allt oftare ut ur skuggorna och visar öppet vilken rasist och vilket högerspöke han egentligen är. Skit fastnar. Om man upprepar lögner tillräckligt ofta så tenderar de att bli till ”sanningar”. Det har börjat blåsa iskalla vindar över vårt land. Järnrörspolitiken har kommit för att stanna.

Jag hurves å blir rassan om vartannat.

Jag anser även att opinionsmätningar borde vara förbjudna en månad innan valet. Typ. Inte nog med att det kommer en ny mätning varje dag med skiftande resultat. En mätning har alltid en beställare som kan styra frågeställningen.

För övrigt är det varken särskilt begåvat eller modigt att sparka på dem som redan ligger.