Verklighetens schacksällskap

Får ofta frågan om det finns någon verklig förlaga till min kommande roman ”Män som spelar schack”? Jo, tänk för att så är fallet. Det fanns en gång ett mindre sällskap av män som försökte spela schack.

Två av de män som försökte spela schack.

Det var under 90-talet dessa män brukade stråla samman för spela snabbschack (5 minuter per man). Det kan tilläggas att det under dessa turneringar inte spottades i glasen. För var parti som avverkades, desto sämre schackspelande fick världen skåda.

Nu handlar inte min roman om just dessa uselt spelande män, utan mer om de förbrödrande egenskaper som schackspelandet lär ha. Någon gång kring 1995 förbättrades spelandet drastiskt. Detta genom den nye medlemmen Rolf. Det var han som lärde oss att förstå spelets idé.

Schackmästaren Rolf.

I vår bostadsföreningen på Tomtebo hade denne äldre gentleman nyligen flyttat in. I pausen på årsmötet satt jag, och en av de ständiga medlemmarna i schacksällskapet, och pratade högt och ljudligt om den senaste turneringen då en av finalisterna somnat i ett avgörande skede. Då knackade mannen mig på axeln och undrade om vi talade om det ädla spelet schack? Det syntes tydligt att han led av Parkinsons sjukdom; ansiktet var stelt, rösten tunn och händerna skakade. ”Skulle inte jag kunna få vara med nästa gång ni ämnar spela schack”, frågade han. Vi tyckte synd om gubben och rent egoistiskt tyckte vi att det kunde vara bra med en slagpåse i nästa turnering. Det visade sig att Rolf hade tillhört eliten i Sverige. Ibland brukade han sitta med ryggen mot brädet och utan att se pjäserna slog han oss på löpande band. Men gud,vad han lärde oss mycket om schack. Inte minst detta med spelets idé.

Så nog har det en gång funnits ett schackspelande sällskap, precis som i romanen. Huvudpersonen är dessutom en mästare som försöker sig på att lära ett gäng oduglingar att spela schack. Men i övrigt tar likheterna slut. Så ingen behöver oroa sig för att bli utelämnad åt min livliga fantasi.

Bokningarna för höstens författarframträdanden börjar ramla in. Det kommer bitvis bli riktigt intensivt, då jag ska ut på vägarna för att möta mina läsare. Det ska bli roligt – även om där finns ett stänk av sorg. Det kan vara min sista turné, vet ju inte hur fort det rasar utför för herr Lundholm.

Här kan ni höra mig prata om min kommande roman ”Män som spelar schack”.

5/9 18.30 Boksläpp, Pilgatan
12/9 18.30 Lycksele stadsbibliotek
8/10 18.00 Väven, Multisalen, Umeå
14/10 18.00 Kåge bibliotek
15/10 14.00 Ursvikens bibliotek
16/10 14.00 Burträsk bibliotek
17/10 14.00 Skelleftehamns bibliotek
23/10 15.00 Grubbe bibliotek, Umeå