Kan vi förändras?

I går satt jag och bjöd in ett sextiotal personer till Boksläppet i september. Gjorde det digitalt, inte brevledes som förr om åren. Får hoppas att inbjudningarna inte försvinner i cyberspace eller i mängderna av meddelanden som folk numera få i sina inkorgar. Detta blir mitt sjätte boksläpp.

Låg i gryningen och funderade över om jag förändrats som människa efter allt som hänt – och om det är möjligt för en människa att bli annorlunda. Beteenden kan vi nog förändra, men personligheten den består. Vad gäller beteendet lär vi med stigande ålder bli vänligare och mer empatiska. Det har att göra med att vi under årens lopp kunnat träna på vår empati och att vi skaffat oss en högre social kompetens. Jag är fortfarande usel på att umgås med folk om de är fler än 3-4 stycken i rummet.

Nu och då. Samma person? Eller en annan?

Inte heller har jag blivit mer öppen och nyfiken för att anta nya utmaningar, utan tycks nöja mig med det jag redan har. Min plikttrogenhet har alltid varit usel och genom åren har detta lett till att jag ständigt brutit upp och bytt jobb och kärleksförhållanden lika ofta som kalsonger. Inte heller har jag blivit lugnare och mindre ångestfylld. Det är möjligt att jag genom ökad erfarenhet blivit en aning klokare och mer bildad. Men i stort har jag inte förändrats nämnvärt. Men jag har däremot börjat bli gammal.

För övrigt faller kunskaper som läggs i träda lätt i glömska.