Inga trappor

I dag är det varmt – i varje fall inomhus. Kanske för att jag paketerat böcker som folk beställt via Bokbörsen. En ganska bra extrainkomst för oss som vill bli av med böcker vi aldrig har läst och som vi aldrig kommer att läsa – som ”Jung och Döden” på dryga 600 sidor. Fast en kille i Göteborg köpte glatt den boken för 200 spänn. 1100 kr har jag dragit in på tre veckor. Ändå syns det knappt i mitt bokberg.

I dag får jag besök av två kommunala arbetsterapeuter. De ska kolla ifall jag behöver några hjälpmedel. Det är ju snällt. I dagsläget behöver jag inga hjälpmedel – jo, om de kunde tejpa fast bäddmadrassen, så att den inte hela tiden glider ner på golvet. Inget roligt sätt att vakna på.

Vad jag kommer att behöva hjälp med, i en snar framtid, är att få tag i en lägenhet på bottenplan eller i ett hus med hiss. Även om jag med medicinernas hjälp åter kan gå i trappor, så vet jag att besvären återkommer: att jag inte kan gå utför trapporna. Har ingen lust att här på Backenvägen 9, falla, rulla, studsa nerför tre trappavsatser och i slutänden slå ihjäl mig. Gud så oromantiskt. Så om någon av er läsare råkar känna till en dylik lägenhet, så säg till.

Sömnen gör så att hjärnan återhämtar sig, att skador läker. Just det, säger han som sover tre timmar per natt.

För övrigt lever vi komplexa liv. Det märks när vi stannar upp vid det förflutna.