Magin i S.F

Nackspärr. Lyckades mitt på dagen somna sittande i soffan och med hakan tryckt mot bröstet. Har några timmars sömn att ta igen. Sömnbrist. Sov dock fyra timmar i natt. Rekord.

Redan i unga år, fram till jag fyllde trettio, plöjde jag igenom de litterära klassikerna: ”Stäppvargen” av Hesse, ”Bergtagen” av Tomas Mann, allt av Strindberg. Tio år tidigare hade jag skrivit en lista med de klassiker jag borde ha läst; en lista som jag sedan följde slaviskt. Måste erkänna: Det har skrivits en hel del tråkiga klassiker. Ändå läste jag de drygt två hundra titlarna och blev på så sätt beläst och rätt så allmänbildad.

Arnold som terminator.

Men jag har en hemlig last vad gäller litteratur och film: Science Fiction. Stjärnornas krig, Solaris, Star Trek, Stargate SG-1, Bladrunner, Alien, Gravity, Avatar, Matrix, ET, Terminator o.s.v. Egentligen är det ju som vilken äventyrsberättelse som helst, men det häftiga är att den utspelar sig i rymden, tusentals ljusår från jorden eller någon gång i framtiden. Som manusskrivare krävs det du tänker ut vilka tekniska framsteg som gjorts. Ofta handlar det om den mänskliga rasens överlevnad; hur de ska klara sig i den livsfarliga kosmiska strålningen och bland gifterna på de planeterna besöker.

Kapten Kirk och Spock.

Serien och långfilmerna om besättningen på Star Trek, har under årens lopp inspirerat uppfinnare och vetenskapsmän till en lång rad uppfinningar: mobiltelefonen, dator med pekskärm, iPad, trådlöst headset, digitala översättare, storbilds-TV. Det är när den gränslösa fantasin griper in i vår vardag, som magin och spänningen uppstår.

Litterärt tycker jag bäst om Isaac Asimov. ”Stiftelsetrilogin” från 50-talet är skriven med en lågmäld prosa. Han bygger upp en spänning, ett obehag om att det pågår nåt märkligt i kosmos. Utan vår vetskap finns ett hot mot mänskligheten. En dag anländer de …