Det farliga vattnet

Sitter och läser en text av Peter Englund om det ”dyngsamma”, illaluktande 1600-talet. En epok då man gav fan i att tvätta sig. De offentliga badhusen stängde, då man fruktade att bland annat syfilis spreds med vattnet. Överhuvudtaget sågs vatten som en smittbärare och sånt ”gift” kunde man ju inte ens blaska av sig i ansiktet med.

Det smutsiga 1600-talet

1600-talet. Stora, vackra kläder, peruker, slott och en krigarkung som skulle erövra Europa. Samtidigt som folk och slott stank av avföring och annan skit; hovfolk som serverade mat och som inte tvättat sig på flera år.  På ytan pråligt, elegant, innanför smuts och svett som spred en förfärlig stank. Detta under den svenska stormaktstiden. Tänk vad okunskap kan ställa till det.

Det farliga vattnet

Ludvig XIV, som bara badade två gånger i hela sitt liv, blev båda gångerna mycket riktigt sjuk. Vattnets fel! Försökte man då bli av med smutsen? Jo, det fanns tre medel ”Det första var torkningen. Istället för att blaska sig i vatten gned man av sig lorten på torra dukar och tvättlappar”, skriver Englund. ”Det andra medlet var det parfymerade pudret. Puder användes av både män och kvinnor och var under 1600-talet inte lika skarpt vitt som det senare kom att bli. Det var rätt diskret och brukades mest som ett slags torr parfym.” Sen bytte man ju kläder. ”Det tredje och kanske viktigaste medlet var linnet. Hemligheten med den torra renligheten var att man bar linnekläder närmast kroppen och att dessa plagg byttes ofta. Linnet ansågs suga upp all svett och smuts. Att byta kläder var för 1600-talsmänniskan detsamma som att tvätta sig.”

Inte var bättre med renhållningen på gator och torg. När nattkärlet skulle tömmas öppnade man helt sonika fönstret och kastade ut skiten och kisset på gatan. Nu var det redan under 1500-talet som idéerna om att vattnet i sig var farligt dök upp. Vatten kunde tränga in genom huden och sprida sjukdomar och död; kvinnor riskerade rentav att bli gravida av den sädesvätska som flöt omkring i badvattnet. En ren själ bodde i en smutsig kropp. Idealet var tilltäppta porer och en skorpa av smuts som skulle fungera som bakterieskydd. Inte nog med det. De smutsiga kropparna blev underbara ställen att vistas på för loppor och lös.

Så var det på det ”förträffliga” 1600-talet. Tänk på det nästa gång ni ser en kostymfilm som utspelar sig under den tiden. Kasta inte upp om de visar en intim scen.

För övrigt ska jag nu gå in i duschen. Om jag vågar …