Att vara snäll

Stressad. Min parkinson blir genast sämre. Händerna skakar; kan inte hålla i en penna och skriver denna blogg mest med högerhanden. Är det priset för att jag ”rusat” runt och delat ut recensionsexemplar, blivit intervjuad (och inte minnas vad jag egentligen sa till reportern).

Tänker  på den tiden då vi Sverige verkligen försökte skapa ett samhälle där alla skulle få plats, där hyresrätter skulle byggas åt de fattiga och gamla och de unga som skulle ut på sina första jobb eller studera. Vi skulle alla ha ett hem. Såg på TV-nyheterna att antalet bostadslösa ökar. Vi gjorde det ut ifrån en värdegrund, en ideologi vi trodde på. Vi försökte … Om de idéerna vunnit fullt ut, hade vi haft ett tryggare, mer rättvist samhälle.

Ett nytt, ett annat mer orättvist samhälle håller på att växa fram. När vi nu börjar se vilka egenskaper och märkliga åsikter som tillåts komma fram i debatten, så förstår man ju att något gick snett. Nu kan du säga precis vilken dumhet som helst, särskilt om annorlunda människor. De som inte är som alla andra (men borde det). Det är knappt nån som ens höjer på ögonbrynen när stollarna börjar rapa upp sina stolligheter. Främlingar, precis alla, är farliga och ett hot mot oss ”riktiga” svenskar; de tar våra jobb, de myglar, rånar och våldtar – det kan man påstå (som om det vore någon ny typ av vetenskap), utan att någon reser sig upp för att höra varifrån dessa uppgifter kommer från? Är dina fördomar vetenskapligt underbyggda? Känner du någon som är ”annorlunda”?

Det tycks som om världen håller på att fördummas. Vilken fasa! Vi kommer alltså att med tiden att bli allt mer korkade. Kanske flyttar vi tillbaka i grottorna? Fördomarna växer och blir fler – som i grunden enbart består av okunskap och rädsla. Föraktet mot kulturarbetare, journalister, forskare och mot folk som bär på viktiga kunskaper växer för var dag. Konspirationsteorierna flödar och blir snabbt till sanningar. Detta med klimathotet, som är en bluff, ska lösas av de som gått i ”Livets hårda skola” – en utbildning vars största merit är ett sunt bondförnuft (alltså det som vi redan visste igår); där flertalet verkar ha skolakt från biologilektionerna och historietimmarna.

Det har till och med blivit inne att misstänkliggöra olika former av hjälparbete. Altruism har blivit ett fult ord, trots att det handlar om människor som utan egen vinning uppoffrar sig för att hjälpa andra människor. ”Nån vinning måste de väl ändå ha”, hör man folk säga. ”Ingen gör väl något gratis?” Jo, tänk för att det gör det! Men det finns väl en dold agenda om att förbjuda allt gott. Då vi passa att samtidigt göra oss av med journalisterna, forskarna och kulturarbetarna.

Sen bygger vi tre miljoner rödmålade torp med tillhörande flaggstång, som vi delar ut till äkta svenskar, klär oss i folkdräkt och sjunger nationalsången några gånger per dag. Vi skapar ett samhälle på de värdegrunderna. Det mer inne och harmoniserar med trenderna ute i Europa, Ryssland och USA. Då behöver vi inte råka ut för nån knäppgök som påstår sig vilja hjälpa oss – utan att få något tillbaka. Dagspressen och TV-nyheterna överlåter vi till några statsanställda grå möss.

För övrigt är snällhet och empati är en form av intelligens som ger oss överlevnadsfördelar, en del njutning samt att snällheten i sig har en spridningseffekt. Att se en människa är snällhet. Konflikter och elakhet är destruktiva och river mer än de bygger upp.