Glömda minnen

Det som inte finns på Biltema, är inte värt att finnas. Har jagat runt efter flyttkartonger, bra att ha när man ska flytta, och ställde kosan mot Biltema. Passerade kassan med prima flyttgrejer för tusen spänn. Kartonger, plastsäckar. plastlådor och gud vet vad. Då återstår själva flytten – om nu inte Biltema saluför även dylika tjänster …

Det är sanslöst vad jag har dragit på mig böcker. Kommer att bli tvungen att kasta hundratals inför flytten och då har jag valt ut ett hundratal för egen del, om de nu ryms när lägenhetsytan blir mindre, vart jag nu ska flytta? Genom mina funktionsnedsättningar både på det psykisk planet som på det somatiska, så kallas jag numera för multisjuk.

Jag har stått onödigt länge med vissa böcker i mina händer och funderat: Spara i kartonger i förrådet, få plats i bokhyllan i min nya lägenhet, kasta eller ge bort? Eftersom jag läst flertalet av böckerna väcks minnen till liv – särskilt böckerna jag läste i 20-års åldern och diskuterade/analyserade tillsammans med grabbarna. Vi satt uppe om nätterna och försökte förstå Hesses ”Siddhartha”, den har kallats för ett ädelt konstverk. Eller Hesses ”Stäppvargen” och ”Glaspärlespelet”. Vi surrade oss genom nätter och helger med varsitt ex. av Östergrens ”Gentlemen” och Slas ”Flickor”.

Med minnets hjälp kan jag forma min livsberättelse. Genom att titta i backspegeln, kan jag sen rikta blicken framåt, in i framtiden. Så länge vi minns, så kan man nog påstå att vi finns. Samtidigt: all möda man lagt ner på att minnas vissa saker (tänker på alla timmar man pluggat inför tentor) och så kan allt det, plus allt ljuvligt som skvalpar omkring i minnesbanken raderas ut på en sekund.

Dessa minnen finns ju i vårt långtidsminne. Men vi har ju även andra minnen, som arbetsminnet. I det finns förmågan komma ihåg information under en kort stund; vanligtvis några sekunder. Stress försämrar arbetsminnet, liksom att ADHD gör det. Om man har taskig uppmärksamhetsförmåga, är dålig på att fokusera så är arbetsminnet garanterat kasst. Om jag skriver: 46587 Läs siffrorna, blunda och upprepa dem först framifrån, sen bakifrån. Jag brukar klara 3-4 siffror. Sen är det kört. Vi lär ska klara av upp till sju enheter per gång i vårt arbetsminne. Därför har post-it-lapparna varit mina bästa vänner hela livet. Om jag ska gå och handla (utan lapp), säg: 1 banan, 1 liter mjölk, 2 dosor snus och strösocker, så återvänder jag (kanske) med bananen men även med grädde, Mums-mums och vetemjöl.

Oj, jag har glömt att äta middag …

För övrigt har jag under åren samlat på mig en massa skräp. Som exv. mina matteböcker från gymnasiet, ett tiotal gamla Biblar, fem modem av modell stenålder.