Privatisera till varje pris

Jag satte mig vid datorn vid tvåtiden i natt och började skriva om Ester; en roman som sväller och sväller och lär passera 400 sidor, men så är det också ett tidstypiskt dokument, inte bara kring Ester, utan den värld hon växte upp, de förhållanden som rådde inom fattigvården under tidigt 1900-tal, när landet började att industrialiseras och när välfärdsbyggarna tillsammans med kapitalet bestämde sig för att riva ner fattigdomen och bygga upp ett nytt rikt Sverige. Tillsammans.

Nordkoreas kända hejarklack

Låter som ett fotbollslags hejarklack
Privatisera vårt land till varje pris. Privatisera, avreglera, av detta vill vi gärna se mera. Låter ju som en hejarklack. Ett monotont mantra som upprepas till förbannelse. Privatiseringarna har kort och gott gett guldgrävarna fritt fram att etablera sig var de vill, och sen sopa hem vinsten; alltså de pengar som borde ha gått till välfärden, inte till rektorns nya BMW. Med ”vanligt folks” fria val som honnörsord, så etablerar man där det  finns folk och kosing. Sammanlagt såg den borgerliga alliansregeringen (2006-2014) att vi sålde iväg stora delar av det gemensamma för motsvarande 160 miljarder kronor.

Konkurrens är bra. Speciellt om offentliga företag privatiseras. Men i en oreglerad, fri marknad ser vi ju hur företagen etablerar sig, klumpar ihop sig, där det finns många kunder. I Norrlands inland får man åka en halv dag för att hitta ett enda apotek.

Sverige, ett förlovat land
Vi har världens mest avreglerade järnväg, där Trafikverket äger spåren – men inte underhållet av dem. Sverige – avregleringarnas förlovade land. Sen när sossarna återfick makten – skedde då några återregleringar? Inte vad jag då känner till. Nej, mantrat tar ny fart: I välfärden inom vård, skola och omsorg ska medborgarna fritt få välja på fler alternativ än bara de offentliga. Monopol är ett brädspel, men även ett uttryck för det genuint fula och ”stalinistiska” ordet när staten har monopol inom vissa för landet viktiga områden. Men hör här ... En av anledningarna till avregleringarna var att minska monopolen – men inom telesektorn ledde det till att Telia nu håller på att få ett privat monopol.

Är det verkligen stenålder att tycka att staten borde ta över kontrollen av infrastrukturen? Inte minst att genom en helhetssyn kunna sätta fart på det eftersatta underhållet av järnvägsspåren. Detsamma kan man nog säga om det den digitala infrastrukturen.

Diversehandel med färre mediciner
En bärande idé med avregleringar och privatiseringar är ju att det ska bli billigare. Sen avregleringen har visa receptfria mediciner i våra apotek,  blivit upp mot 50 procent dyrare. En ögonsalva blev dubbelt så dyr. Apoteken har blivit en slags diversehandel med skönhetsprodukter, glidmedel och allt  annat man köpa i våra apotek. Fan, deodoranterna och fotfilarna har ju tagit kvadratmeteryta av medicinlagret, så att vissa mediciner inte får plats utan måste beställas. Medicinen kan finnas hos konkurrenterna, men det får du som kund vackert ordna själv. Konkurrensen är stenhård. Man skulle kunna tro att en pillerburk mindre såld leder till en omedelbar stängning av det aktuella apoteket.

Påminner om predikanter
Detta blev en av mina längre bloggar. Men jag blir upprörd av bara höra orden privatisera och avreglera. Förespråkarna skulle mycket väl kunna praktisera som predikanter hos Livets ord. Sekter är slutna världar. De som käftar emot är anfäktade av demoner och talar med Djävulens tunga. Sen sätter de händer över öronen om mumlar: Jag vill inte höra , jag vill inte höra …