När allt går fort och fel

I öst sitter Putin och ropar: ”Allt är under kontroll! Det är ingen fara med cornonaviruset!” I väst gapar en annan livsförnekare: ”Nu kan vi öppna landet! Coronakrisen är över!” I syd hör vi presidenten Bolsonaro säga: ”Covid-19 är inte värre än en vanlig förkylning”. Är de korkade? Nja, dessa uttalande bygger på nationalism och att ekonomin i deras hemländer är viktigare än människoliv. Fast när jag tänker efter … Nog måste det brista en aning i bildning och kunskap hos dessa herrar. Det de säger är ju i klass med att jorden är platt.

Om man ljuger tillräckligt länge, så blir lögnen till slut en sanning. Om sedan lyssnarna okritisk sväljer allt som sägs, så ökar antalet spridare av lögnerna rätt så snabbt. Det är som med coronaviruset … Historiskt har vi ju stött på en del stollar som påstått sig besitta sanningen, som frotterat sig med lögner enbart för att skaffa sig makt.

Ord betyder ju alltid något. Såväl de som är sanna, som de som är rena rama lögnerna. Makten har större möjligheter att styra orden och dess innehåll. Man kan faktiskt höra hur makt och kunskap skaver mot varandra. Makten skapar en arena för sina följare; de människor som vill tro på lögnerna. Har man väl skapat sig en arena, så kan man fortsätta att sprida lögner. På plats finns ju bara de de trogna lyssnarna. Det är nu som fördomarna växer som svampar ur jorden. Kombinationen av okunskap och rädsla skapar en fördom om de som är annorlunda – som i enbart bygger på lögner.

Läste om en forskare som mätt antal ord som kommer ur olika munnar. Man skulle kunna tro att ”pratakusarna” (snabbpratarna) får mer sagt. Men så är icke fallet. Trots fler ord, så är deras meningsbyggnader enklare och mer ofullständiga och däremellan finns massor av betydelselös utfyllnad. Men ändå låter vi pratakusarna ta ett så stort utrymme både i våra privata liv som de som härjar inom politiken.

Men så lever vi i en tid där allt ska gå så satans fort. Det finns snabbmat, folk springer på speed dating, vi praktiserar snabbläsning för att kunna läsa ut en roman på ett par timmar (trots att man missar de flesta nyanser i språk och handling). Sedan har det dykt upp ett begrepp som heter ”coaching” som ska få oss att utvecklas snabbare. Du får aldrig stå stilla, du måste vilja förändras. Detta når man genom sätta Självet i centrum, eftersom svaret finns inom oss själva. Vi ska bygga nätverk, de är viktigare än vår vänkrets. Sedan ställer man sig mitt i Nuet och blir än mer självupptagna. Det är då finns goda förutsättningar för att att ”hitta sig själv” och då kan man bryta alla band med denna onda värld.

Antingen sväljer man ledarens alla lögner, eller så slår man dövörat till och petar sig i naveln. Var är de som ska käfta emot, som ska ifrågasätta pratakusarna?

Vi behöver en ny Strindberg, vi borde klona Olof Palme. Har alla pragmatiker dött ut? Självet håller på att segra. De sociala gemenskaperna har blivit jobbiga. Idéerna och visionerna om ett framtida rättvist samhälle är bortblåsta.

För övrigt sysselsätter jag mig med att göra poddar åt ABF, skriva krönikor åt Lokaltidningen, blogga här hos VK – medan romanen om Ester gått i stå. Väntar alltjämt på lagfarten gällande Nygård. Först då kan skrivandet fortsätta.