Julfirande under dödshot

Krönika i Lokaltidningen
under vinjetten ”Mina tankar” 2020-12-23

Julen 2020 blir onekligen eljest. Det hjälper inte att julaftonens ritualer är huggna i sten. Årets jul firas under dödshot, vilket naturligtvis får konsekvenser. Varje hushåll ska bilda en ”sociala bubbla” där max åtta personer får plats. Storhopen av de som under åren varit återkommande gäster på ett visst ställe, får vackert bilda egna bubblor. Vi måste välja bort bekanta, nära och kära, och med detta smittläge är det gamlingarna som i första hand lämnas åt sin ensamhet.

Ensamheten håller på att bli världens största gemenskap.

Men vi har inget val! Vi befinner oss i krig mot en osynlig fiende. Det är allvar nu. Men go vänner, tappa inte hoppet, för då förlorar vi även framtidstron. Vi behöver ana ljuset där framme. Vaccinet är ett sådant.

I den ofrivilliga ensamheten är det viktigt att skapa såväl rutiner som struktur. Långtråkigheten kan leda oss rakt in i fördärvet. En del får för sig att livet blir roligare med hjälp av brännvin när det istället handlar om lånat mod, till skyhög ränta. Andra söker kickar genom att spela bort hus och hem och satsa rejält på en idiotsäker lottorad. Den psykiska ohälsan ökade redan före coronavirusets tid. Väntar en psykisk pandemi i framtiden?

Sprickorna i samhällsbyggets fundament blir allt bredare.

Från åren som sjuksyrra minns jag en hjärtskärande händelse. Tidigt på julafton satte sig en finklädd gubbe i korridoren och sken som han vore stjärnan över Betlehem. Sonen skulle hämta honom. Gubben väntade förgäves hela dagen. Att den kvällen se gubben ligga till sängs och stirra mot taket med vattniga ögon, var att se ensamheten i sin allra sorgligaste skepnad.

Vi är flockdjur som blir olyckliga om vi hamnar utanför gemenskapen. Ensamheten startar ett ”tyst” stresstillstånd i kroppen som till slut gör oss sjuka. Ofrivillig ensamhet är lika farligt som att röka 15 cigarretter om dagen. Vi reagerar på samma sätt som när grottmannen övergavs av flocken mitt ute på savannen.

Släpp inte taget, ge inte upp. Sänd en tanke till alla de som måste isolera sig för att överleva. De gör sin samhällsplikt och genom sin isolering undviker de att belasta vårdapparaten. Tänk på det. Till alla er ensamma: håll er i form – en dag vänder det till det bättre.

Trots alla virus har julen anlänt. Nästa år kan vi kanske samla hela klungan igen, men inte i år. Vår stund på jorden råkade sammanfalla med pandemin. Vi får göra så gott vi kan av den här julen. Granen är pyntad, ljusslingorna upphängda, klapparna framlagda och Kalle Anka sänds som vanligt, maten är klar. Men se till så att tomten håller sig inomhus.

God jul!