Snålheten bedrar visheten

Håller på att få åt nerverna av denna isolering, den ofrihet och plågsamma ensamhet den innebär. Samtidigt ser och hör jag folk ladda för ytterligare någon vecka i trängseln i liftsystemen. Märkligt. Somliga tycks leva ett helt obekymrat liv. Antingen saknar de TV eller så kan de inte läsa. I mina ögon intelligenta människor går på puben och förvånas över hur jävla trångt det är därinne, men ett par öl satt fint. På gatorna tågar anti-vaccinmotståndare, konspirationstroende, högerextrema mentala kalhyggen sida vid sida och ropar att coronan bara är ett påhitt. Nog är väl det en brist på bildning? Bind fast dem ett par timmar på nån IVA-avdelning.

Region Västerbotten kör vidare med sin snålhetsstrategi och erbjuder IVA-personalen hela tre dagar extra semester – som de förmodligen får ta ut i oktober. Men när snålheten bedrar visheten, brukar det i slutänden blir rejält dyrt i slutänden. Att lära upp nya IVA-sköterskor kostar skjortan. Det lär vara storhopen som säger upp sig – för att inte tala om de som kommer att duka under i den efterföljande psykologiska pandemin.

Huvudvärk, rastlös. Erbjöds en ny, genial funktion av min författarsida på Facebook, vilket ledde till att jag har två sidor som heter exakt likadant, och Författarsidan blev av med alla de som gillat sidan (500 potentiella kunder och läsare av min litteratur). Nu är det följare man ska ha – men den sidan gick inte att öppna – så nu tvingas jag sitta och bjuda in folk till att istället bli följare till min sida.

Har beställt en stor jävla stämpel om det skulle bli långvariga signeringar av ”Älskade Ester”. Efter en kvar börjar mina händer att skaka och min signatur blir då allt mer lik kråkfötter.

Ester

Inbjudningar till intervjuerna börjar droppa in så smått. Har klart med tre tidningar. Hoppas på det dubbla.

Orolig över att syrran fått feber och halsont.