Kulturman i snöoväder
Snön yr, sikten är noll. Vi åker de 17 milen hem till Umeå.
Vad gör man inte för konsten … Ställer upp. I torsdags ifrågasatte jag mitt kuskande i geografin, kors och tvärs, genom det jättelika berättarlänet Västerbotten, för att stanna till vid något litet bibliotek, kåsera och signera böcker ett par timmar och sedan åka hemåt. Det var under gårdagen snöstorm i Åsele. När jag Lena anlände till Åsele under torsdagen var det minus 25. Pandemins smittspridning hade ännu inte nått sin topp. Bara detta faktum borde få mig som en högriskpatient, att ha stannat hemma.
Men jag orkar inte längre leva isolerat under en påtvingad ensamhet. Ett femtiotal kom till biblioteket och lyssnade på berättelse om Ester Duva. Tre av dem hade träffat Ester ett flertal gånger. ABF hade hyrt ett rum ovanpå Kafé Kronan, tre trappor upp.
Jo, det ju om fredagens snöoväder jag skulle skriva. Inte Det hade fallit ett par decimeter under natten. När vinden tog fart, piskades snökristallerna mot ansiktet som nöp fast sig på kinder och pannan. Vilken resa. Vi åkte vid 10.30 och var inte hemma förrän vid 16-tiden. Ny bil, nya vinterdäck. När vinden tog i slängdes bakändan antingen mot drivan eller ut mot mötande trafik. Plogbilarna körde i skytteltrafik, men drevsnön sopade igen varje liten öppen yta. Under snön fanns is och djupa spår. På radion får vi höra att det visserligen blåste starka vindar i inlandet, men att det var en bris mot den storm som väntade närmare kusten, typ Umeå.
Bilen sjönk ner i sursnön. Vi räddades av fyra änglar.
Kaffe och varsin jättelik kanelbulle i Vännäs, sen fortsatte vi, Jag fortsatte att avleda skräcken genom att spela schack mot en envis app. Vi missförstod varandra. vägen ut ur Vännens blev istället längs en allt smalare väg som uppenbart var fel. Vid ett försök att vända så gliiiider min SIA Rio ner i ett dike (eller om det var en översnöad genväg till ett snickeri ett par hundra meter bort.
Tröttheten ledde till några hårda ord. Ingen av oss hade begått nåt fel. Ringde Falck Räddningskår. Flera timmars väntan. Men då dök fyra starka män upp och med lite sand och muskelkraft, så puttade de upp oss på vägen. Två timmars pratande på scenen i Åsele, övernattning i kallt rum och sedan totalt nio timmar längs livsfarliga vägar. jag tar på tok för lite betalat, blev min slutsats.
Senaste kommentarerna