Några fjuttiga och för evigt förlorade minuter strax efter sju, allt medan jag försöker passa in i hudkostymen och tänka bort pipet i mitt högra öra. Det brukar pipa och tjuta i örat när jag tagit morgonmedicinen. Tids nog blir det tyst. Denna dag måste jag besöka min bank för att få en ny dosa så att jag kan betala mina räkningar. Om det nu finns nåt folk kvar på banken? Alla tjänster ska ju numera skötas av kunderna, som sedan får betala för detta. Märkligt … eller så är det en fiffig affärsidé. Dessutom vill bankerna inte längre befatta sig med pengar i sedelform – istället ska alla pengar förflyttas i cyberspace som ettor och nollor.

I tevekanalen Sjuan (som ingår i TV 4 gruppen) har vi länge kunnat ta del av ”Det okända” där folk får hjälp att jaga bort spöken ur sina hus. Det må så vara, det är ju vuxet folk som frivilligt gör bort sig inför kamerorna, men nu kommer en serie som heter ”Barn som minns sina tidigare liv”. Där får småungar berätta om de liv de levt på medeltiden och framåt. På fullt allvar. Bakom varje barn finns föräldrar. Hur i hela friden kan de gå med på att låta några knäppa, penningsugna producenter exploatera barnen? Jag begriper det inte. Eller så gör jag det … Det är föräldrarna som vill synas genom att styra sina ”speciella” barn framför sig. Det finns en annan knäpp amerikansk TV-serie som handlar om hur fem-sexåriga flickor görs om till ”vuxna”; som sminkas, får håret uppsatt – för att avslutningsvis trippa runt på scenen och vicka på ändan. Sen poängsätter ett gäng överåldriga domare flickorna och vinnaren får en guldkrona, medan förlorarna blir utskällda av sina mödrar.

Vi tycks leva i en tid då det råder brist på förnuft, och när förnuftet tvingas backa så ger det utrymme åt stolleriet i alla dess former. Vi håller på att bli mentalt anfrätta. Istället borde vi lita mer på vårt förnuft, vilket är nödvändigt för att vi ska ha en chans att skapa mening och ordning i denna osäkra och förvirrade värld. Annars kommer det att sluta med att Tomten blir statsminister och trollen tar över polisväsendet.

För övrigt vill jag idag citera Winston Churchill: ”Ett spontant tal tar tre veckor att förbereda.”