Etikett: Galenskap

Hot från alla håll

Av , , Bli först att kommentera 11

Putin – en man som ställt till det för oss alla.

Ondskans iskalla händer tar ett strupgrepp. Det blev svårt att andas när bilderna från Butja visades. Längs en öde gata i Europas mitt låg mängder med uppsvullna lik – bakbundna män och kvinnor i civila kläder. Alla avrättade med ett eller flera skott i huvudet. Ondskans slåttermaskiner förvandlar Europas kornbod till karga blodsåkrar. I över tjugo år har envåldshärskaren Putin duperat sitt folk med lögner. Utan en min förnekar han all inblandning till det som sker i Ukraina. Nya skrämmande uttalande varje dag. Hörde nyss att den ryske utrikesministern påstod att Hitler förmodligen var jude. Dessutom består , enligt ryssarna, hela den Ukrainska ledningen av nazister. Lögner som vevas ut i rysk media. Allt för att folket ska förledas att tro det är Ryssland som är under attack av västvärlden. Att Ryssland måste ut spöa Nazisterna – en gång till.

Det är mycket nu. Hoten kommer från alla håll. Lager på lager ligger hoten som fyller oss med skräck och oro. Under vår rädsla för ett nytt, förödande storkrig, väntar en annalkande klimatkris, och i det tysta pågår en ständigt pågående pandemi. Lägg till en uppblossande ekonomisk kris med inflation, ökad arbetslöshet, samtidigt som vårdköerna växer och växer. 1974-års energikris då bensinen ransonerades på grund av kriget i Mellanöstern, är bara en ljummen fläkt jämfört med den som kommer slå till, när ryssarna stänger all gas till väst.

Nu ropar Putin: De som hotar oss, de som blandar sig i våra  interna affärer kommer vi att straffa med blixtens hastighet. Alltså kärnvapen. Alltså ett tredje världskrig. Mänsklighetens undergång. Tro fan att man börjar hicka när Fursten ger sådana löften …

Vi har inget val. Inte när finnarna går med i NATO. Vi kan inte stå där med rumpan bar.

Vi har inget val. Jo, jag tillhör de som menar att vi bör gå med i NATO. Vi kan inte tro att mellanstatliga NATO vars 30 medlemsländer ska komma till konsensus, medan Sverige står under attack. ”Ska vi hjälpa Sverige som inte ens är medlemmar i NATO. Nja, tvekar kanske Ungern och Turkiet. Nya samtal, nya omröstningar. Ja, då får väl svenskarna fortsätta att vara alliansfria och neutrala. Ja ja, det är tillspetsat. Men när finnarna går med i Nato, står vi där med rumpan bar – och vid en attack, tvingas vi huka i skyddsgravarna i väntan på att NATOS civila del ska komma fram till ett konsensus i frågan om landet i norr, Sverige. Det är då som vi blir till en bricka i en mycket svårlöst fråga.

Alla dessa hot gör oss sjuka. Hoten sätter kroppen i beredskapsläge – på samma sätt som när grottmannen gjorde sig redo att tampas med en sabeltandad tiger. Hjärtat bultar snabbt och hårt, blodtrycket stiger. Ångesten som redan är påtaglig, ökar än mer. Därute, någonstans, hukar masspsykosens vansinne. Masspsykosens vansinne som förblindar oss när flockarna möts i kamp. Motståndaren har inget värde. Alla slags lögner är tillåtna. Ungefär som när masspsykosen tog över handen i 1600-talets Europa då den jagande, galna, blinda, döva flocken pekade ut 50 000 oskyldiga kvinnor som brändes till döds.

Men på något sätt måste vi försöka leva våra liv. Vi får inte fastna i tystnaden. Inte heller låta oss fjättras av rädslan. Kanske är det rent av sunt att vi känner en viss oro och ångest inför alla dessa hot. Vi är ju trots allt tänkande och kännande människor. I tystnaden förlorar vi hoppet, och då förlorar vi även framtidstron.  Hoppet är ju ingen känsla, utan förhållningssätt vi måste träna på. På samma sätt som vi måste träna på vårt medlidande.

Kriget kan snabbt komma närmare.

I krigstider är språkförbistringen själva navet i ondskans hjul. I det psykologiska kriget ska man ljuga, misstro och vägra lyssna på allt vad fiende har att säga. Ett uppenbart problem är att vi har att göra med en storljugare. Trots det känns det obekvämt att stänga inne 147 miljoner ryssar tillsammans med en paranoid, ständigt ljugande Putin? En man som anser sig vara alltings mått. En man som vuxit upp och skolats till ”en hård, rysk man som vägrar ta skit från väst.”  Det finns onekligen tankar om ett nytt Stor-Ryssland, ett världsherravälde, ledd av en paranoid despot. Det är en tid då det är män med hårda nävar som avgör vår framtid. Inga djupingar, inga poeter. Utan män som slår först och möjligtvis snackar senare. Ty, där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.

Något har gått snett. Det vi inte förstår, skrämmer oss.

Var kommer barnen in … De ser allt. Ser vår rädsla, vår oro. När jag som barn ställt till det brukade min far blistra en låt. Det lugnade ner min springande oro. Vi måste fortsätta att leva med värdighet. Själv försöker jag finna styrka i det lilla, i det vackra. Lyssnar en hel del på underbar musik, bläddrar efter trösterika citat i min boksamling. Men fan, inte är det lätt att vara klok och vis i en värld som håller på kantra i sin egen galenskap.

En enda furste kan rasera allt.

Allt det vackra.