Har i dagarna två besökt tre av stadens secondhandbutiker. Kanske har jag på så sätt bidragit till en förbättrad miljö – genom att köpa sådant som går att återvinna. Som en pall. Den har stått i någon annans hem – nu står den i min hall. För att inte tala om fruktknivarna, glasvaserna och den tuffa kavajen. Dessutom var vi förbi återvinningen och kastade lite teknikgods; en bärbar dator, en laserskrivare, prylar som inte fungerat på flera år och blivit stående och tagit plats och samlat damm.

Blir så vansinnigt trött av att vistas i folksamlingar. Det är min strokehjärna som släcker lyset när det blir för stökigt. Som tur var så fanns det mjuka fåtöljer i möbelavdelningen på Pingstkyrkans secondhandbutik. Satt där och blundade – allt medan hjärnan vilade. Tänker på vad läkaren sa. ”Tänk dig hjärnan som ett hus med väggar och rum. I något av rummen förvarar du dina minnen, i ett annat finns hunger, törst och sömn. Men vid en stroke så blir väggarna bortblåsta. Du har inte längre något skydd för stormen av intryck som finns därute. Allt blåser in. Till slut kokar hjärnan.” Jo, precis så känns det emellanåt. Full storm, ett neurologiskt åskoväder.

Slappardag. Kanske borde jag tvätta lite kläder, kanske inte. Ska skriva lite, planera en stund inför sommarens äventyr med författarkollegan Micke Berglund. Det ska verkligen bli spännande och om det lyckas och blir bra så kan det bli en födkrok för oss båda. Fattiga författare måste ibland bli entreprenörer. Att leva enbart på skrivandet är mycket svårt.

För övrigt var det riktigt skönt promenera under gårdagen – men så var det ju bara knappt tio minusgrader.