Vilken uppmärksamhet och vilka problem

Fantastiskt roligt att bli uppmärksammad av grabbarna på Sveriges bästa innebandyblogg (smör).Som dom så pricksäkert konstaterat så bygger mycket av min utveckling som läktatcoach på möjligheten att skarpsynt kunna följa matcherna i Gammliahallen hängande över räcket längst upp på läktaren. Här har man verkligen tillgång till det så avgörande helikopterperspektivet. En annan viktig faktor är att där kan man umgås med de andra gubbarna i läktarcoacheliten. Jag har mycket att tacka dom för, ingen nämnd och ingen glömd, när det gäller att förstå läktarcoachens roll och viktiga bidrag till sporten.

Det här med räcket är ju bedrövligt. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag upptäckte att det var borta. Hur kan man göra nåt sånt. Har man ingen förståelse för vad sporten behöver? Till min stora fasa så finns ju sedan inte heller nåt räcke att luta sig mot i Gammlia Arena, vilken planeringsmiss! Enda möjligheten att få hänga finns på kortsidan. Kortsidan! Hur kan man kräva att en läktarcoach ska kunna fungera från en kortsida! Hur går det då med helikoperperspektivet? Nä, bygg om Gammlia arena så att den anpassas och sätt tillbaka räcket i Gammliahallen.

Dessutom har förskräcklig information nått mig som säger att kortsidan kommer att användas till VIP-loger under matcher eller alternativt vara stängd. Måste vi läktarcoacher, i brist på andra alternativ, bli tvungna att hyra en loge för att överhuvudtaget kunna göra vårt jobb? Man undrar vart innebandyn i Umeå är på väg.