För mycket Hej och för lite Spöland

Ja, nu är jag här igen. Jag tänkte ju först att bara göra inlägg efter att ha sett matcher men efter en hel del klappar på axeln så gör jag väl nåt till innan serierna startar.

En märklig företeelse har smugit sig in det senaste åren inom innebandyn. På plan skriks det oftare och oftare Hej! (eller kanske Hey, efter amerikansk förebild). Det är ett enormt hejande på varandra. Visserligen så ska man ju vara artig och sportslig på plan men detta har ju gått till en enorm överdrift. Man kunde väl införa handskakning innan matchen som dom gör i fotbollen så kanske dom kunde koncentrera sig mer på spelet. Eller focusera som nu är modeordet för dagen. I alla lägen ska man focusera. För mig låter det som om man ska vrålstirra på nån punkt nånstans, osäkert var. Nå, åter till hej. Egentligen verkar man inte så artig. Ett hej till medspelare är rätt så mjukt. Ett hej till en motståndare som försökt sig på nån tvivelaktig grej är betydligt hårdare. Värsta sortens hej får alltid domarna ta emot. Det verkar av nån konstig anledning särskilt viktigt att stup i ett hälsa på domarna (  HEEEEY!!) Jag tycker domarna borde bli rätt less efter ett tag, för dom svarar då inte.

Det är för litet Spöland i Umeinnebandyn. Jag menar allvar. Ett lag ska alltid försöka spela efter sina resurser, spelarmaterial och motstånd. Spöland (saliga i åminnelse)  var mästare i detta. När innebandysäsongen började lade dom ifrån sig fotbollen i omlädningsrummet, plockade fram klubborna och startade seriespelet. Dom behövde inte träna speciellt på taktik. Den satt där sedan många år. Dom hade typ två varianter. Nr 1: Skrik -och -spring -ner- mot- hörnet- så- lyfter-jag. Håll-fast-bollen-tills-jag-eller-nån-annan-hinner-dit Nr2: Spring-in-och-ställ-dig-framför-mål-så-lyfter-jag.Du-knackar- bollen -med-en backhand. Oerhört effektiv innebandy. Dom höll sig kvar i rätt hög serie tills dess att många av spelarna passerat 30-strecket med god marginal.Ofta hörde man spelare sucka över att möta detta lag i den s.k Skokartongen som skulle vara så trång. OK, den var 38×19 istället för 40×20 men jag tror inte att hemligheten med Spölands framgångar låg bara där.

Jag menar alltså att många umelag borde ta efter Spölandsmodellen. Inte ha denna taktik som huvudsak men att kunna växla om och överraska motståndarna då och då. Kör man fast med huvudtaktiken måste det ju finnas alternativ. Det är ju inte lika tjusigt och elegant som klapp-klapp innebandyn men nöden har som vi vet ingen lag.Jag kollade förresten in Granlos tunge, till synes osympatikse men snälle forward Lasse Lundberg under Nolia Cup. Han är ett utmärkt exempel på en spelare som behärskar olika taktiker, kolla in honom när dom kommer upp för seriepremiär.

En som för länge sedan förstått betydelsen äv Spölandstaktik är David Lundberg. När han var ansvarig för Västerbottens P88gäng så hörde jag honom säga: Ni är fantastiska på att göra snygga mål, men ni måste också lära er att göra fula mål. Precis vad detta handlar om, blanda och ge.

HEEEY då!