Lite mer Spöland och lite City och Thoren

Jag var kanske lite njugg mot Spöland förut. Dom hade några fler varianter än så. En tydlig var : Spring- in- och- skym-målvakten-så-skjuter-jag-från-halva-plan. Dom åkte ju ibland också på bortamatch med ca 7 spelare+målvakt. Det ledde ofta till att hemmalaget underskattade  motståndet. Inte helt sällan åkte dom i alla fall hem med minst 1 poäng. Den övergripande taktiken i dom matcherna var: Nu-är-vi-bara-sju-så-vi-kan-inte-springa-som-sjutton. Nog med Spöland nu, saliga i åminnelse.

Funderar en del kring hur City resp Thorens lagbyggen. City har värvat  flera yngre spelare utan rutin från högsta serien (undantag Lasse B då förstås) medan Thoren värvat i dagsläget sex spelare med erfarenhet från spel i superligan. City får då jobba med den självklara målsättningen att efterhand matcha in de nya yngre spelarna med de gamla och rutinerade.Det är man ju vana vid och kanske inget större problem även om steget in i laget kan tyckas stort för en del av nykomlingarna. Thorens jobb är nästan omvända. Här ska man matcha in dom sex ärrade kämparna i ett mer ungdomligt lag som fungerare otroligt bra under förra säsongen och är vana med mycket speltid och ansvar i special teams.. Visserligen i en lägre division men ändå. Det här kan tyckas vara en delikat upgift. Blir det de rutinerade(och förstås väldigt skickliga spelarna) för sig och dom andra för sig. Hur fördelas ansvaret, vilka spelar power-resp boxplay, hur toppar man. Jag menar inte att det här behöver bli nåt större problem med kloka spelare och tränare men medge att Thorens situation verkar litet mer klurig än Citys.