Är och förblir Umeå innebandyns huvudstad?

Varför tjatar jag om ambitioner? Räcker det inte med att Umeå är innebandyns huvudstad? Jo, på ett sätt. Här finns en fantastisk bredd på ungdomsnivå och ett stort antal lag i de lägre seriesystemet. Umeå har också flest lag i förbundsserierna oavsett hur man räknar. Men det fattas något- Toppen. Ja, IKSU har dominerat daminnebandyn under flera år men verkar nu få svårt att hävda sig mot hårdsatsande lag i Mälardalen och Masriket. På herrsidan har vi inte åstadkommit nånting. Alltså, vi har bredden, en enorm sådan, men vi saknar den absoluta toppen. Hur ska vi nå dit?

Jag har inte svaren men kan spekulera. Behövs en innebandyns Krister Olsson och var finns han i så fall? Eller är det Krister Olsson? Varför har han satsat på Björklöven i omgångar? Är det kopplingen till Hammarstedt som verkat? Har nån inom innebandyn uppvaktat Olsson? Ett svar skulle troligen bli att han krävde ett upplägg som gynnade Umeå  och inte bara sporten och att det fanns ett långsiktigt upplägg och stark organisation.

För nåt år sedan såg vi Hilding Holmkvist skymta förbi i City. Nu skulle det satsas och det långsiktigt. Finns nåt kvar av det mer än att Hilding är hedersordförande i klubben?

Vet inte, men Hilding vill nog inte förknippas med lag i bottenskiktet och är nog inte heller särskilt intresserad av innebandy. Han vill uppåt och framåt och det med rasande fart i allt vad han intressear sig för.

Det känns som det står och stampar. Tänk er följande nu som resultat av vinterns alla bataljer. IKSU når inte ända fram och Dalens damer åker ut i kvarten. På herrsidan klarar visserligen Dalen kvarten men åker i semi. City hankar sig kvar nästan mirakulöst och Thoren överraskar storligen och tar sig till Superligan. Den situation som då uppstår kan enligt mig liknas vid  ett "worst case scenario". 3 superligalag ska slåss om sponsorer, publik och framför allt om spelare. Spelare som ska vara av sån kvalitet så att ett SM-guld kan bärgas. Hur hanterar Umeås elitklubbar en sån situation? Blir det man är sig själv närmast eller kan man tänka friare och längre? Trevare fanns ute i våras men utan synbart resultat.

Jag vet att sammanslagningar av klubbar för att bli starkare inte ofta lyckas men vilka är alternativen. Tre halvbra lag i Superligan är nog det sämsta alternativet av alla. Topp behöver bredd men bredd behöver också topp för att entusiasmen ska finnas kvar.

Umeå behöver ett topplag som kan bärga hem SM både en och två gånger för att behålla epitetet innebandyns huvudstad. Vi behöver också ett lag som förknippas med Umeå som framgångsrik stad-Umeå vill mer som bekant.

Det laget kanske heter IBK Björklöven ??