En ren arbetsseger, Dalen..

Matchen melan Dalen  och Mullsjö var ingen skönhetsupplevelse. Dalen arbetade hårt, personifierade av A. Bodén och Ketil Kronberg. Men mångs andra slet också beundransvärt. Matchen kunde sammanfattas så här: Ett troligt slutspelslag malde ned en nedflyttningskandidat.

Och Mullsjö spelar verkligen som ett sådant. Ett lag som försvarar sig med näbbar och klor. Försöker sig på halvt chansartade omställningar som mestadels avslutas med att kasta bollen på mål så fort man passerat halva plan. Ett recept som gav frukt ett par gånger också. Men var dom nära poäng? Icke.

Några spelare gjorde ett visst intryck. Det mest positiva i Dalen stod Johan Eriksson för. Tar mer och mer plats på banan. Han är ju väldigt stark framför motståndarmålet där han firar stora triumfer. Når han inte bollen så kör han i alla fall över målvakten. Han matas ju också av fina pass från sina forwards. Två mycket starka sådana som verkligen arbetar fram chanserna.

.Mullsjös målvakt var för övrigt en av de större gnällspikarna man sett i år. Oj, oj vad ont han fick gång efter annan…. Till och med när det var han som höll i motståndarens klubba…

I Dalens andrafemma spelade Christian Hjort. För dert mesta vill säga. Ibland såg man Kim Lundström i den positionen. Varför gick Dalen så tidigt på två femmor? Hade man inte malt ned Mullsjö tidigare med tre tempostarka femmor?

Framför allt förstår jag inte varför man inte, under i alla fal nån del av matchen, använder sig av den notoriske målskytten Christian Larsson för att perforera Mullsjö. Jag menar Kim Lunström i all ära men…Kan det bero på att Larsson är rightare och därför inte kan spela högerforward?

Åkte hemn efter 8-3 och slapp därför se det tragiska med ett överlägset lag som slappnar av och släpper in tre mål mot slutet. Jag tycker, som vanligt, synd om Hörnquist i målet.. Måste kännas taskigt och onödigt…

Så får det bli City mot Uppsala i eftermiddag. Allt annat än tre poäng vore väl närmast en katastrof…