Det är mycket 6 – 0 nu ett tag…

Luleå slog HV här i veckan med 6-0.  Helt sanslöst egentligen. Detta uddlösa Luleå som i matchen innan tvålat till Brynäs med 8-1.Det händer saker nu.

 

Och i kväll fick vi se Thoren tvåla dit City med 10-6 efter, just det, ofattbara 6-0 i tredje perioden. Visserligen med några enkla kontringsmål mot ett desperatpressande City men ändå. Inget insläppt i tredje. Mycket imponerande.

 

Det finns två människor som Thorenspelarna ska tacka för detta. Den förste är Örjan Lindberg som efter 1-5 i andra perioden och med 6-17 i skott emot sig kan få gänget att samla ihop sig och prestera som dom gjorde i sista. Den andra är jag själv. Jag är nämligen helt övertygad om att mitt gnäll om avslutningsperioderna gnager i spelarnas huvuden. "Nu ska vi visa den där läktarcoachen"…

 

I en derbymatch av den här karaktären finns alltid avgörande moment. Det viktigaste tycker jag var att Thoren sätter 5-6 i PP i starten på tredje. Miss där och 5-7 efter det så blir det otroligt svårt. Den andra är när Thoren klarar spel tre mot fem länge och sedan gör ett shorthanded i samma sekvens.

 

Så i tredje är det Thoren som vinner skotten, 14-7. Och målen trillar in med jämna mellanrum…Simom Brändström i Citymålet gör en helt OK insats, men han överglänsdes totalt av Erik Ställ i Thorenburen. Ställ var utom tvivel matchens lirare. Det är nog inte svårt för honom att tända till mot just City…

 

Bland Thorenlirarna så är många värda beröm. Men många började darrigt som Jocke Lundberg och Mikael Eriksson. Men dom spelade upp sig ordentligt så småningom. I starten fruktade jag ett nytt Uppsala när man såg dom behandla bollen..

 

I kväll gick det också att känna igen Calle Carlbom. En stor lirare höjer sig när det gäller. Ont i kroppen eller inte. Roligt att också få se en riktigt bra insats av Fredrik Ottosson, både framåt och bakåt. Backarna täckte mycket skott men blandade och gav i uppspelen. Det fanns många andra som gjorde helgjutna arbetsinsatser.

I City då, vilka ska man lyfta fram? Ja, många gjorde det helt OK. Stefan Lindberg som vanligt med en vilja av stål. Abin Anderson flyg fram efter kanten och ordnade virrvarr bland Thorenbackarna. Däremot tycker jag att Emil Johansson inte presterade så charmant som han brukar.  Och den stora negativa överraskningen stod Erik Nilsson för. Osynlig stora delar av matchen och gick av plan med endast en assist i protokollet.

 

Det gick inte Sirius väg. Och för City blev situationen nu oerhört tung..

 

 

 

En kommentar

  1. Cityfan

    Problemet för City var att de var rädda för att förlora, man vågade inte vinna. Detta var solkart under tredje perioden och där visade Thorengruppen att de både vågade och ville vinna. City var oerhört passiva och rädda i sista perioden.

    Dessutom är det tjänstefel av ledningen i City att kleta ut kvalitetsspelarna på tre kedjor. Här kommer Erik i kläm, han ska självklart spela i den första kedjan och inte i tredje. Erik var Citys klart bästa forward i superligan förra säsongen och skulle vara ett klart tillskott för Dalen med den kapacitet han har inombords. Som det är nu får han inte visa sin potential.

    Sammanfattningsvis så är Thoren det klart bättre laget och vinner rättvist. City får hoppas på Mora, annars är drömmen om superligan över för denna säsong.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.