Två matcher med helt olika karaktär

I dag har jag sett två helt olika matcher. Det vill säga nästan. Missade första perioden av City- Haninge pga skidor på TV. Missade enligt fansen på läktaren inte mycket. Och det blev inte mycket till underhållning resten av matchen heller. För det mesta så spelade City PP 5 mot 5. Ett Haninge i lågt igelkottförsvar och ett City som försökte hitta öppningar i lågt tempo. Svårt, svårt. Haninge ledde tom med 6-4 efter två perioder. Receptet hette lågt och tätt, försök kontra och skjut från halv plan. Hoppas nån skymmer eller att det blir retur. Men efter tre snabba Citymål i början på tredje så sprack det och City kunde lätt gå ifrån. Emil Johansson 6 mål, hoppsan. På det hela taget en trist tillställning trots många mål. Bara ett lag som ville/kunde spela innebandy.

Då var skillnaden total i matchen mellan´Thoren och Gävle. Bra fart och fläkt. I bland lite väl mycket av den varan. En hel del slarv och individuella misstag, inte minst från Thorens sida. Även i den här matchen så hängde bortalaget med rätt länge. Gävle ledde efter andra med 4-3 men orkade inte med i tredje när Thoren gick ner på två femmor. Thoren kunde lätt glida ifrån till 9-5.

Jag tror inte att den innebandy som spelades tilltalade tränarna men publiken uppskattade det dom fick se. En eloge till Gävle som bjöd upp till spel trots bortaplan.

Och till sist och viktigast. Matchen var av den karaktär jag förordar. Inga longörer, snabba tekningar och bra flyt. Knappt några protester mot domslut alls ! Men så tog matchen bara 1 timme och 47 minuter. Så ska det se ut. På senaste tid har vi upplevt matcher som gått en bra bit över två timmar. Det håller inte i längden för publiken. En eloge till båda lagen ! Och vinnaren heter innebandy…