Dags för nåt nytt…

Två matcher idag. Det blev nästan för mycket visade det sig.

Först då Thoren – Balrog. Fick en obehaglig känsla redan under uppvärmningen. Geisten och koncentrationen saknades. Lite slött och lojt. Hmm..Verkade som om halva energin låg på Citymatchen redan.

Det visade sig att känslan var rätt. Man kan helt enkelt summera period 1 så här: 2 PP. 1 skott på mål totalt och 0-2 på tavlan. Otroligt.. period 2 något bättre men lite fart och många bortslagna bollar. 1-4 ett tag rätades upp till 3-5 trots en straffmiss. Elias Conradzons tittfintmål vad man minns mest. I tredje perioden började man känna igen Thoren. Två mål i tolfte minuten gav hopp men det blev inget mer under ordinarie tid.

Det märkliga var att Balrog säkert hade 70/30 i bollinnehav. Mycket bättre bollkontroll och passningsspel än hemmalaget. Thoren får vara tacksamma för 5-5 efter 60 min. Och ännu mer tacksamma för bonuspoängen efter Dilles turmål i öppen kasse efter det att Balrog valt att lyfta målvakten och spela 6 mot 4 i sudden. Tror inte att Sirius gillade taktiken men det är visst vanligt att Balrog gör så.

Nää, här krävs det helt andra takter mot Sirius nästa söndag, det är ett som är säkert. Stort + idag till Nicklas Forslöf och ett litet till Jakob Arvidsson. Ett stort minus till Mikael Erikssons skytte som brukar vara suveränt. Inte idag. Antingen var det täck eller över…

Andra matchen mellan City och Sirius blev aldrig direkt spännande. Till det var Sirus för överlägsna. Samma recept som tidigare. Tidig ledning och sedan kontrollera matchen. City saknar förstås härföraren och poängmaskinen Emil Johansson nåt oerhört. Sammanfattar matchen så här: I Sirius var det tillräckligt många som gjorde det dom skulle och i City var det fler än önskvärt många som gjorde individuella misstag. Vi säger inte mer.

Snackade en stund efter Citymatchen med Arne Lindberg, Stefans farsa. Vi hade rätt likartade upplevelser av dagens matcher. Rätt tråkiga och stereotypa. Försvaret först och hoppas på spelvändningar. Bollförande lag spelar runt runt. Förvarande lag sliter och täcker skott. Väldigt få överraskningar. Forwards väldigt nervösa för att slå crosspassningar. Det får inte bli spelvändning. Backar, och forwards verkar lika ängsliga för direktskott. Lägga tillrätta och ev båga…   Gäsp…

Nää, vi tyckte man måste prova nåt nytt, överraska. Bjud publiken på nåt extra. Vore vi tränare kom vi överens att pröva 1-3-1. En libero, tre mittfältare och en toppforward. Varför inte? Ja, eller nåt annat då som bryter mönstret. Några förslag…?