Fega favoriter förlorade…

Vilken otrolig prestation av Dalen. Jag sällar mig förstås till hyllningskören  som alla andra. Och jag tillhörde, som många andra, dom som tvivlade på slutspel för laget. Dom har verkligen gett svar på tal.

Men istället för att fortsätta hyllningstalet så vill jag ta upp ett annat tema. Det handlar om Storvretas prestationer i årets slutspel. Man kunde märka ängsligheten redan i kvartsfinalserien mot Granlo. Ett normalt fungerande Storvreta tappar inte 2 matcher mot en nykomling. Låt vara att Granlo var en mycket bra nykomling. Ett Storvreta i balans behöver inte kämpa in på målsnöret hemma till en uddamålsseger i match 5.

Nää, det var nåt som inte stämde. Spelare som Öhman och Stenberg försökta hålla masken utåt men det kändes som om tvivlet på sin egen storhet hade ätit sig in och slagit rot . Det här blev väldigt tydligt för mig i match 4 på Excel Arena. Helt plötsligt och med en udamålsledning börjar Storvreta tillämpa ett igelkottsförsvar värdigt ett bottenlag som Karlstad. Täck, täck och hoppas på kontring.

Att världens bästa klubblag, för det är det väl, uppträder så är för mig obegripligt. Att se Kohonens femma med 5 världsmästare huvudsakligen ägna sig åt att täcka skott är häpnadsväckande. Överlämnandet av initiatiivet och bollinnehavet ledde till förlust.

Igår i match 5 får mästarna en tidig och enkel ledning. Nu ska dom väl spela ut? Icke, ju längre matchen led ju ängsligare Storvreta. Sista perioden en upprepning från match 4. Man står på hälarna, försvarar en enmålsledning och hoppas på en spelvändning. När den dyker upp så går man med högst 2 spelare, oförståerligt.

Oförståerligt inte minst med tanke på vilken tränare man har i Magnus Jäderlund. En man som har tränat Täby som är kända för att  tillämpa olika taktiker och blixtsnabbt byta från igelkott till tokoffensiv.

Hur kunde det helt plötsligt bli så att på pappret överlägsna Storvreta blir ett ängsligt lag som inte längre tror på sin egen styrka och sitt eget spelsystem? Skule man spara detta till finalen? Jag tror att om man hade tänkt sig att    fortsätta semifinaltaktiken mot ett offensivt skickligt Falun kunde det ha slutat mycket illa.

Storvretas uppträdande i slutspelet är för mig en gåta. Är det så viktigt att vinna att man sviker sig själv och det man tror på. Men det straffade sig. Fega pojkar får inga vackra flickor säger talesättet. Och fega innebandylag vinner inga titlar…