Ett lag i utförsbacken…

Först måste jag igen göra klart en sak. Thoren tillhör sedan flera år mina favoritlag. Med det sagt och med tillägget att man inte bör måla fan på väggen har jag ändå en del funderingar.

Inför seriestarten utmålades laget som den stora favoriten av nästan alla. Det byggde i mångt och mycket på att läsa namnen i truppen. Inte minst då namnet Peder Bodén, närmast en legend inom Umeås innebandy. Läser man så vidare hittar man namn som Erik Ställ, Mats Jonsson, Daniel Jernberg, Jonas Thomsson, Peter Sundelin och inte minst Andreas Carlbom. Ett oerhört rutinerat gäng med ett otal SSL-matcher i benen. Dessutom landslagsmeriter och VM- medaljer…

Men nu är det så att seriesegrar vinns inte på pappret utan på planen. Man måste leverera som uttrycket heter. Och det har man inte gjort. Det största negativa intrycket har Pedér Bodén stått för. Jag har nog sällan sett Peder prestera så dåligt som i de senaste två hemmamatcherna. Visste man inte vem han var så kunde man tro att det var en nykomling i Allsvenska sammanhang. Mystiskt? Är han mätt på framgång eller blev ansvaret för tungt att leda laget mot SSL? Ingen av dom ovan nämnda har heller övertygat. Frånsett då Ställ som räddat flera poäng redan.

Nää, de som burit laget de första omgångarna är helt andra spelare som ex vis Jesper Berglund och Jakob Arvidsson som presterat vad man kunde förvänta sig. Mer anmärkningsvärt är att några av nyförvärven klivit fram och tagit ledande roller. Jag tänker då speciellt på Fredrik Edholm och Wiktor Johannesson. Båda har varit lysande som nykomlingar i Allsvenskan.

Kan det vara så att Thoren är offer för den uppmålade bilden av sin egen storhet? Med så många stjärnor i laget så ordnar det sig nog. Nån annan fixar det. Jag gör bara mitt.

Nu blev Dille Jernberg långtidsskadad. Andreas Carlbom kan man nog inte räkna med denna säsong. Kärntruppen decimeras…

Och Thomsson visste inte i en intervju på hemsidan efter Balrogmatchen varför han spelade back utan hänvisade till tränaren ! Vaa?

Lägg till det att samme tränare i programbladet oförblommerat uttalar att hans hjärta finns kvar inom hockeyn och att Thoren och innebandy fick bli hans tredjeval när hockeyalternativen var borta. Är det mannen att häva krisen och få laget på rätt spår? Man kan undra…

Som sagt, man ska inte måla fan på väggen, men ändå…