Vad är det för fel på Thoren ?

Igår såg jag (förstås) City förlora med uddamålet mot Balrog. Efter halva matchen låg dom under med 1-4 och var i brygga. Men dom KÄMPADE sig ikapp och tog tom ledningen. Att dom sedan förlorade är en annan sak. Huvudpoängen är att dom aldrig gav slaget förlorat och visade stor vilja och hjärta. Kämpar som Stefan Lindberg, Mattias Hedlund och Peter Reinholtz ger aldrig tappt, aldrig.

I dag såg jag Umeås andra Allsvenska lag, Thoren. Dom mötte ett Haninge som kom med 2 femmor. En stark namnkunnig och en yngre okänd. För oss på läktaren var taktiken given rätt snart. Matcha en stark Thorenfemma mot deras första. Kör sedan med de två andra femmorna med hög checking och bra tempo mot deras andra. Trötta ut dom så att misstagen kommer. Gjorde man det? Knappast. Man rullade på som vanligt med tre femmor utan speciellt fokus. Okoncentrerat, bortslagna bollar, slarviga passningar, skott utanför eller i täck…Först sista 10 min kunde man se en mer aggressiv toppning. Före det bytte man en och annan spelare i femmorna utan effekt.

En stor del av tiden stod Thorenspelarna stilla och bollade gris. Och det i ett underläge. Vad är det som pågår?. I första perioden sköt Thoren fyra(4 !) skott och i andra åtta (8 !). Totalt förlorade man skotten med 22-38 mot ett mittenlag med 12 spelare. Otroligt.

Nä, nu är prestationen mil borta från deviserna Mod-Kraft- Passion. Många mil. Vill man vara väldigt stygg kan man säga att denna eftermiddags Thoren bestod av idel alibispelare. Erik Ställ undantagen.

Hur matchas laget och efter vilket rättesnöre och med vilka taktiker? Mycket svårt, nästan omöjligt att begripa…

Matchens lirare enligt mig var Haninges eminente vänsterback # 47 Adam Kimström (20 år) som dominerade spelet mest som han ville. Mest som oftast också helt oattackerad…

Nä, det här duger inte Thoren, inte alls. Var är kämpaglöden och djävlar anammat ?