Norge/Tjeckien – Sverige 5-6, olika lagfilosofier.

Det här är inte tänkt som ett inlägg i debatten invandrare, utrikes födda, nyanlända. Nä, förra gången kommenterade jag Thorens föryngringsproblem och under gårdagens möte mellan Dalen och Granlo fanns tankarna kvar. Hur ser det ut å den kanten bland dessa lag. För det första kan man konstatera att de i nuläget uppvisar två helt skilda filosofier när det gäller spelarval. Dalen bygger rätt mycket på importer medan Granlo väljer den hemvävda vägen. Under flera säsonger hade Dalen ett tungt inslag från Schweiz med bröderna Hofbauer i spetsen. Idag kommer flera av de dominerande spelarna från Tjeckien, 3st. Granlos lag bygger till stor del på ett kamratgäng från pojk/juniortiden. Bröderna Samulelsson, Nilsberth, Bulan Berglund och Patrik Fransson har kamperat ihop sedan högstadiet. Tränaren John Lenberg har också varit med länge i gänget.

Hur ser då återväxten ut? En genomgång av Granlos trupp, som för övrigt har en låg medelålder, visar att bakom veteranerna fylls det mestadels på med unga spelare från Sundsvall. Tremålsskytten från igår Daniel Nordlund (21) är exempelvis en egen produkt. I de två förstafemmorna hos Dalen finns, förutom de tre tjeckerna den naturaliserade norrmannen Ketil Kronberg. Därtill importen från Göteborg Mattias Ljunggren. Av lokala produkter ser man backarna Adam Berglund och Stefan Lindberg och förstås Alexander Bodén. En ytterligare given spelare i förstafemman, Johan Eriksson från Sirius, är skadad.

Kvaliteten på återväxten hos Granlo kan jag inte bedöma men filosofin är klar. Kanske också framtvingad av ekonomiska skäl. Att Granlo verkligen behöver tänka på återväxten verkar självklart. Helt plötsligt, efter 15 år tillsammans, kanske kulturbärarna tröttnar på att ständigt umgås med samma ansikten i omklädningsrummet. Av olika skäl sluta eller tar ett sista ryck utomlands. De tycker kanske att Projekt Granlo är avslutat: Leva pojkdrömmen att ta upp kompisgänget till eliten och etablera sig där.

Hur ser det då ut hos Dalen? Ja, Adam Berglund verkar rätt gjuten i förstafemmorna. Albin Andersson har börjat debutsäsongen på ett bra sätt. Marcus Berglund får en del speltid när tredjefemman får gå in. Philip Sakayan sporadiska inhopp. Fastcementerad på bänken är Pontus Eriksson som ju ska konkurrera med fyra stadiga backar. Föga utvecklande för honom. Och speltid är väl problemet för de yngre i Dalen då hoppet till elitimporterna är stort. Dom konkurrerar dessutom med äldre spelare som Kim Lundström och Christian Larsson. Hur löser man det? Inte alltför lätt men talangerna finns där i alla fall. Den störste är nog backen Viktor Nystedt, ett jättelöfte från U-19 landslaget.

För att fortsätta tjata om Thoren så har dom en tredje filosofi. Kontraktera äldre lokala spelare som redan har nått Zenit och hoppas att dom håller ett par säsonger till. Det har inte visat sig speciellt framgångsrikt. Vad har man på gång efter dessa? Den yngling som redan etablerat sig är utan tvekan Fredrik Edholm, men hur länge stannar han? I någon mån kan man väl säga detsamma om Jesper Fransson. I övrigt är det tunt med yngre, lovande spelare. Av de tre lagen som nämnts här har Thoren säkerligen det största jobbet framför sig när det gäller förnyelse.