Ikväll har jag hunnit med att mocka för hästen som vi lånat. Det är fantastiskt med de djuren. Dom äter hö och dricker vatten. Så går dom långt och växer och bajsar. Tänk om vi människor var skapta så enkelt. Lite gräs så var vi igång.
Men vi förväntas läsa kokböcker och bli fenor på att laga mat. Så stoppar producenterna i en massa skit i våran mat för att den ska se god ut och smaka exakt samma sak varje gång vi köper den. Så att deras konton blir feta och de kan slå sig för magen i korkade reklamfilmer.
Jag minns lill-konsum på Sofiehem där jag växte upp. Dit kunde man gå för att handla fläskkotletter över disk. Affär´n var så osannolikt liten men jag tror att dom mot slutet hade två kassor.
Ja, jag minns t o m att jag gick till konsum med en brun mjölkflaska för att fylla den med mjölk.
Nå, vi lagade all mat från grunden hemma och det gör jag idag oxå. Fast ibland köper jag färdiga köttbullar och potatisbullar.
När jag precis skrev om lill-konsum på Sofiehem så kände jag hur det bara väller upp minnen från den tiden. Jag skulle kunna skriva minst en bok om allt som hände på soffihämm, som vi sa. På sexti och sjuttitalet…det var grejer det. Det fanns fyra små affärer på Sofiehem, Ålidbacken inräknat.
Där fanns allt från Sixten Landby som satt på kiosktrappen i Ålidbacken och knäppte ihop enkronor med fingrarna till galningen vid Gimodammen som la ut råttgift till katterna. Sen fanns ju gamla ordenshuset längst bort på Sofiehemsvägen där de visade filmen Barnen från frostmofjället, som jag såg med syrran och inte vågade gå hem själv.
Där fanns på 70-talet thinnersniffande tonåringar och en enorm protest mot rivningen av skogsdungen på Ålidhem. Nu ska skolan bort. Men va´re värt då att kalla oss för yrkesdemonstranter och kalla in militär och polis och sätta upp kravallstaket och sätta handbojor och skrika i megafon och bura in. Va´re värt då, dumma dumma kommunpampar.
Minns att dom kom hem till farsan när han fyllde femtio på 70-talet. Jag frågade dom och dom bara ryckte på axlarna.
Men vi fick ju Ålidhemskyrkan. Det var ta mej sjutton det bästa som hände för oss som växte upp på Sofiehem-Ålidhem. Vi kunde vara 50 pers en vanlig torsdagskväll. Och då fanns Ålidhemsgården fast kyrkan var bättre. Det var där jag grundla min kärlek till mannen från Gallileen.
Ja det finns tusen såna historier att berätta. Å, allt för att jag kom ihåg lill-konsum.
Men det blir en annan dag.
Skrev härom dan att det var typ 8 dar tills Eldkvarn kom. Det är mer än så. När jag pratade med Plura idag inför gudstjänsten den 8 feb så ser jag ju att det är mer än två veckor kvar.
Uj Uj…hur ska jag orka vänta 😉
Senaste kommentarerna