Jag mötte Lassie

Det var december 1990. Vintermörkret lade morgnarna i ett dämpat sken. Jag hade fått ett tillfälligt jobb över julhandeln, i den lokala bokhandeln. Jag trivdes jättebra och hade gärna även fortsättningsvis arbetat kvar. Jag menar, jobba med böcker – vilken dröm!
Hjälpa folk hitta, tipsa och fixa med beställningar och paket. Läsa nya böcker gratis! Men jag var trött och seg. Försökte gymma mig lite starkare och piggare, men julhandeln intensifierades ju alltmer ju närmare julen vi kom. Det blev så där med träningen.

Morgnarna, sammetsmörka, upplysta av fönstrens adventsstakar och tända ljus. Svagt sken från belysningen mellan husen. Radion var på.
Ainbusk singers ”Jag mötte Lassie” var ny för mig och spelades varje morgon och gav tröst för tidiga morgnar för den allt tröttare Lena.
Inte så konstigt att jag var trött, tyckte jag. Vintermörker och långa dagar som kom och gick. Jag började må lite illa på morgnarna. Så pass illa att jag blev rent av sjuk och hemma från jobbet. När jag inte blivit bättre på några dagar gick jag till doktorn som hade att meddela att jag väntade barn.

Jamen, då var jag inte sjuk. Jag skulle bli mamma! Det var bara att käka sina åksjuketabletter och gå till jobbet igen. Nu kändes det helt ok att inte må riktigt hundra och det gav ju med sig lite eftersom. Det blev jul. Anställningen upphörde efter nyåret. Och ingenting var längre som förut.

Ända sedan dess reagerar jag på sången med Ainbusk singers. Jag tänker på den tiden och lyckan i att gå i väntan på min älskade dotter. Känslorna väcks på nytt varje gång, samma som då när ”i mitt hjärta kändes love”.