Rösten som räknas

Redan i unga år fick jag för mig att det spelade någon roll vad jag tyckte. Vet inte om jag till en början fick det bekräftat, men så var det ändå.  1978 började jag arbeta på Rönnskärsverken och att jobba där var en bra skola i att våga prata och ta plats. Man fick träna upp sin repliksnabbhet och träffa så många olika människor med olika åsikter.

Under min tid på Rönnskär hände en hel del, bland annat med både ägarförhållandena och arbetsorganisationen. Två storstrejker också, men jag påverkades inte av vare sig strejken eller lockouten som följde, eftersom jag som städerska hade en viktig funktion för arbetsmiljön. Naturligtvis gick jag med i facket. Avdelning 209 var stor, med många aktiva medlemmar. Det var roligt att jobba där, jag gick fackliga kurser och jag blev väldigt intresserad av  fackliga frågor och samhällsfrågor.

Självklart ville jag vara med och påverka, så jag blev fackligt aktiv och så småningom även politiskt aktiv och hur det nu begav sig blev jag även suppleant i fullmäktige. Det stärkte förstås min tro att min åsikt räknades.

Förtvivla inte

Under tiden hade jag börjat studera och det blev svårt för mig att vara aktiv fackligt och politiskt samtidigt som flitig student. Så jag backade ur alla uppdrag. Mina värderingar hade jag förstås kvar. Det kom att bli ganska problematiskt för mig när så småningom Göran P blev kapten för S-skutan. Jag blev partilös. Men så klart inte åsiktslös! Sedan dess har jag tyvärr tvingats se det samhälle jag trodde på och de idéer det byggde på raseras, i och med nedmonterad social välfärd och den alltmer mekaniska samhällssyn som tog över. Deprimerande för en röding som jag.

Men att ge upp är inte min stil. Jag tappade kanske tron, men inte viljan och inte målföret. Trots de snåla ekonomiska och reaktionära vindar som isar i dagens samhälle, tycker jag mig tack och lov se en hel del att glädjas över: miljökämpar som inte låter sig tystas, Vänsterpartiets framgångar bland oss väljare och sist men inte minst Reformisterna, som är den allt tydligare röst inom S som vill återta kärnvärdena till partiets politik.

Din röst räknas

Jag är en stolt medborgare i demokratin Sverige. Självklart röstar jag. Det kan vara min absolut viktigaste påverkansmöjlighet, men också att prata politik ute i samhället och argumentera för saker jag tycker är viktiga och mot de som jag tycker är av ondo. Spelar det någon roll, frågar nu en skeptiker. Jo, jag tror det. Det spelar någon roll vad jag tycker. Det spelar roll även vad du tycker. Och vi som tror att vi spelar någon roll, vi röstar. Visst gör vi det? På söndag, till exempel.