Krig och fred

I går kväll började vi prata om NATO och om Sverige borde gå med. Hittills har jag inte tänkt så mycket på det. Varken tänkt ja eller nej angående detta, men det börjar nog vara tid att fundera lite mer. Vi kommer att behöva ta ställning.

En majoritet av svenska folket vill gå med, enligt nyligen gjorda undersökningar. Det är inte att undra på förstås, i dessa tider. Putin tycks alltmer aggressiv och just nu stiger obehaget även i Sverige, när vi ser vad som händer. Lögnerna och hans agerande föder stark misstro.

Han hade inga planer att attackera Ukraina, sade han. Under tiden trappades närvaron upp alltmer och inga förhandlingar i världen kunde stoppa honom. Hans angivna motiv för attack och invasion av Ukraina är både felaktiga och helt förkastliga. Ukraina är sedan länge ett oavhängigt land, med fria demokratiska val och kan inte återtas av någon gammal ”ägare”. Kränkningen de drabbats av är mer än så, en katastrof för landet och ett reellt hot mot Europa och resten av världen.

Nej, det är ju inte konstigt att även vi svenskar undrar, blir det vår tur snart? När? Experterna är relativt ense om att det inte är någon risk vad man kan se i dag, men det finns förstås inga garantier. Men bör vi gå med i NATO? Det är förstås nog inte bara att ”gå med”. Lagar och förordningar kommer förmodligen att se till att inga beslut fattas i hast. (Grundlagarna – Riksdagen) Sen ska vårt medlemskap godtas förstås. Det verkar dock inte vara omöjligt.

Jag fortsatte funderingarna under kvällen och tydligen även i sömnen, för när jag vaknade hade jag bestämt mig. Eller i alla fall preliminärt – kommit betydligt närmare ett ställningstagande.

Jag resonerar med tre huvudaspekter i åtanke.

• Alliansfrihet – fördelar och nackdelar
• NATO – fördelar och nackdelar
• Fred – vad tror jag skulle gynna fred i Sverige och Europa?

Jag är förstås ingen expert eller ens särskilt insatt, som sagt, så jag får fortsätta läsa på om ämnet. Men jag tänker till exempel på att NATO bildades av länder som varit under attack vi andra världskriget. Hur fungerar hittills neutrala och icke-drabbade Sverige i den kontexten? Vad och hur mycket är vi villiga att bidra med?

NATO är en försvarsallians, men kan också välja att själva gå till anfall mot ett annat land. Därför vill jag inte att Sverige blir medlem, eftersom jag är för fred och mot krig. (Men tror jag på fred till varje pris? Nej det är jag inte säker på.)

(Lånad bild)

Därutöver tänker jag att alliansfria nationer utgör ett slags frizoner, eller dämpande faktorer när det gnisslar mellan Rysslands-allierade och NATO. Å andra sidan vet jag inte hur stor effekt detta har och hur vår trovärdighet just nu ser ut ute i världen, om vårt agerande spelar någon roll. Alliansfriheten har tjänat Sverige väl, säger Magdalena Andersson och andra tongivande politiker.
Alliansfriheten tjänar Sverige väl, Anders Österberg (S), bt.se – BEVARA ALLIANSFRIHETEN

Den tredje aspekten – att jag vill ha fred och samtal hellre än konflikt och krig gör att jag personligen har svårt att tycka medlemskap i NATO är en bra ide. (Sverige utgör inte vare sig ett intresse eller ett hot för Ryssland i dag, men kan bli.) Och i den tanken landar jag i dag på morgonen.

Men jag behöver verkligen mer tid att sätta mig in allt och tänka mycket mer och mycket grundligare innan frågan eventuellt kommer till val. För jag tror förstås det kommer att bli en valfråga på ett eller annat sätt. Den är för stor för att läggas åt sidan. Vi måste bestämma oss hur Sverige ska agera och det nu.

Det beslutet kommer att påverka både landets ekonomi generellt och våra framtida försvarssatsningar. Det kommer förstås att kosta skattekronor och förmodligen ekonomiska omprioriteringar. Att kraftigt förstärka försvarskraften kommer att ta tid. Men vi är alltså ännu inte under något aktivt hot, vad vet verkar. Borde Sverige gå med i Nato? Bästa argumenten för och emot – Båda sidor (aftonbladet.se)

Just i dag är ändå tankarna mer inriktade på det stackars Ukrainska folket som utsätts för Putins galenskaper. Kan inte föreställa mig hur det är och vet ju dessutom att detta inte är ett ovanligt scenario i världen.

Den ukrainske ledaren har visat beundransvärt ledarskap och mod. Ukraina gör motstånd och förtjänar allt tänkbart stöd. Om NATO går in, som han vill, riskerar vi dock ett fullskaligt krig i Europa, så det tycker jag inte de bör göra trots allt.

Selenskyj hyllas överallt och har uppnått en näst intill överjordisk ikonstatus. En hjälte. Sant, men jag väntar faktiskt med att falla in i ovationerna. Faktum är att jag inte vet riktigt vilken slags politik han och därmed Ukraina för i övrigt. Just nu är det nog en underordnad fråga och jag hoppas förstås att demokratiseringen fortsätter och att de utvecklas på alla plan, inte minst vad det gäller hbtq-frågor och liknande.