Dofterna!

Äntligen kommer de: dofterna. I går morse under promenaden till jobbet kände jag äntligen doften av grönt gräs och lövknoppade träd. Doften som kungör att våren äntligen besegrat vintern. Jag fylls av ett känslorus som överträffar det mesta i tillvaron av dessa dofter.

Jorden har börjat värmas upp och i dag kom äntligen vårens första regn. Såå bra och välkommet. Det ger naturen den skjuts den behöver för att klara sin fantastiska omvandling från död till liv, från grå till grön. Utan vatten, inget liv. Så är det bara.

Normalt sett är jag inte särskilt förtjust i regn, men måste ändå medge att i ett duggregn eller efter ett regn blir jag nästan lika överglad som av grönskan. Doften av vått gräs, våta träd, våt asfalt och den karaktäristiska doften av vått vägdamm. Ååh, andas jag och drar vällustigt in aromerna. (Jag har hört att det kan dofta ozon, men är lite osäker på hur ozon luktar.)

Andra dofter som jag älskar finns hemma. Doften av kvällsluften från min balkongdörr. De blommande pelargonerna och sommarkläderna när de packats upp ur sin vinterförvaring. De sista luktar kanske inte jättegott, snarare lite unket, men luktar ändå vår.

Dofterna inspirerar och skapar visioner om sommarens blomning. Tar en titt på rabatten utanför min ytterdörr. Jag gerilla-odlar den sedan många år tillbaka, för jag stod bara inte ut med att se den trista eftersatta spireabusken och de tomma och skräpiga ytorna runt omkring den, i sällskap med en endaste perenn. Sedan första sommaren har jag gradvis odlat upp den med fler perenner och dessutom sommarblommor, allt efter årets ork och möjligheter.

Trist och tråkigt runt omkring

Men här har vi nånting!

De senaste åren har det burit iväg en aning och i fjol hade jag plantor överallt här inne. De levde ett eländigt liv, mest beroende på den kalla våren och mina varannan veckas-resor till Umeå, fast kanske mest ändå bristen på ordentligt med ljus.

Som boende i lägenhet, med en något dragig balkong har jag inte den optimala miljön för hemmaodling. Men jag har knogat på och det har varit roligt. I år insåg jag dock i ett tidigt skede att jag varken kunde eller ville satsa på någon odling – inte i år. I stället har jag minst tio pelargoner som väntar på att få komma ut på grönbete. Utöver det rensar jag den där gerillarabatten och direktsår eventuellt lite snabbodlade blommor.

Ja, vi får se var det landar, för innan semestern brukar det förstås ha tillkommit en hel del inköpta plantor. Jag vill ju ha blommigt och lummigt omkring mig. Det blir spännande att se hur det blir. I år bestämde jag att jag var less på den vanliga balkongplanen och försöker tänka lite nytt och köpa till lite roligt pynt.
Allt känns väldans lovande inför sommaren. Den kommer att bli varm, solig och lång. Det har jag bestämt…
…att jag ska tro alltså, Det bästa med förväntningar är att man får vara glad i förväg, i stället för att vänta på något som kanske inte händer. Ta ut sommaren och glädjen i förskott tycker jag! Blir jag besviken sen, så har jag i alla fall fått vara glad innan och det är inte fy skam.