Kärt besök från Bjurholm idag

Av , , 1 kommentar 5

Tallmora Blystras Bobby, numera kallad Benzo, kom på besök med sin matte och lillmatte. Han har hunnit bli 2 år och 4 månader och är kullbror till vår Mora. Här på fotot är han tillsammans med Riesen som är halvbror, de har samma mamma. Benzo och Mora är från den första kullen drentar som föddes i kenneln i april 2009.

Eftersom kullsyskonen bor långt ifrån varandra är det inte lätt att träffas så ofta. Vi är glada att någon ibland kommer på besök och Benzo bor relativt nära. De andra valparna i den kullen bor i Kristinehamn, Stockholm, Gällivare och Röros i Norge.

Valparna i andra tallmorakullen, som föddes i april 2010, bor i Umeå och Tibro samt tre i Norge (Oslo, Trondheim och Hattfjelldal) och en i Kanada Alberta.

I den tredje kullen är Riesen kvar hos oss och en flyttade till Skåne, en till Örnsköldsvik, en till Stavanger och tre till Holland.

Vilken geografisk spridning på hundarna det blev och vilka trevliga människor man får kontakt med. Vill ni veta mera om rasen så titta gärna in på Tallmora kennel.

Fullmånen lyser upp

Av , , Bli först att kommentera 10

Telefonen ringer en kväll och det är min mor som tycker vi ska gå ut i skogen för att det är så vacker fullmåne. Hon går före med sin hund och jag gör mig snabbt i ordning för att hinna ikapp henne.

Vårt mål är "stenskravlet" vid det nya hygget och det går bra att gå efter traktorvägen. Jag har pannlampan för att se de djupa groparna och stenarna. Även om månen lyser upp så är det rätt mörkt i skogen med alla stora träd och mörka granar. Så kommer jag fram till hyggeskanten och spanar efter hennes lampa men ser ingen!? Jag hör Vissla skälla och så tar jag riktning mot ljudet och snart har jag hittat både henne och hunden.

-Har du ingen ficklampa, frågar jag.

-Nä, det behöver jag inte, säger hon. Jag ser ju med fötterna!

Ja, så kan det ju vara tänker jag och ler, så vandrar vi vidare upp till stenskravlet utan lampsken. Vi hittar snart en bra plats och gör upp en liten eld, sitter och småpratar, tittar på månen och njuter. Världen är vacker i månljus.

Lycka för mig kan vara nosen på en kanin!

Av , , Bli först att kommentera 5

Om man har två kaniner av olika kön och ras så blir det oftast fler kaniner och med olika färger.

När dom föds ser dom inte vackra ut men dom växer fort och snart skuttar dom ut från sin låda för att undersöka sin bur.

På fotot sitter lilla Rutan tryggt på min systers axel. Rutan har sju syskon till och alla har olika färger.

Visst blir man glad när man ser den roliga teckningen på nosen!

Vackert och välvårdat även invändigt!

Av , , 2 kommentarer 6

Fortsättning på föregående blogginlägg

Det värmer i hjärtat att timmerbyggnaderna sköts om och att verksamhet pågår. Bioduken är en modernitet förståss och de gamla fotogenlamporna har fått elektrisk försörjning.

Titta bara på smidet i taket, wow! Inte för att jag är någon byggnadskonstruktör men det verkar välgjort och är riktigt ögongodis.

Nordamerikanska kontinentens största timmerhus!

Av , , 4 kommentarer 5

I Manitoba Kanada finns Wasagaming National Park som började byggas under depressionen på 1930-talet. Människor som emigrerat dit, bla från skandinavien, behövde arbete och regeringen avsatte pengar för bygget av parken.

John (Johan) Andersson från Svartberget, Abborrtjärn, och Degerfors socken, var byggbas för dessa timmerhus i parken. Johan samt hans syster Maria och brodern Nils emigrerade alla till Kanada.  Av de fem syskonen blev Anders kvar i Svartberget  och Sofia flyttade till Vännäs.

Jag och Ellen står här utanför The Park Theatre med Johns och Bertas barnbarn Karen. Vi hade tillfälle att åka dit sommaren 2010 för att besöka våra släktingar. En resa vi aldrig kommer att glömma.

Så här i jakttider…

Av , , Bli först att kommentera 4

…vill jag bjuda på ett foto av en nyss avslutad "rävjakt" i Holland. Jägare på hästrygg samt en massa hundar med genmensamt mål, räven.

Nu för tiden är detta bara en uppvisning om hur jakten traditionellt bedrevs förr. En gång om år går evenemanget av stapeln i Eext.

Vi besökte orten i mars 2009 för att få lite historik kring rasen Drentsche Patrijshond. Stamfadern till Nimrodlinjen i rasen var nämligen född och uppvuxen i Eext. Döm om vår förvåning då vi plötsligt blir introducerade för en äldre man som också stod och tittade, Mr Barelt Shuiling. Han visade sig vara son till ägaren av Nimrod, den hanhund som gav namn till en av linjerna i hundrasen.

De Rustende Jager (den rastande jägaren) är ett hotell och restaurang och ligger på andra sidan vägen där hästar och hundar lastades. I det huset bodde alltså hanen Nimrod för länge sedan. Nog var det lyckat att vi besökte platsen just den dagen! 

Skogens läckerheter

Av , , Bli först att kommentera 9

Bruna trattkantareller fylls så sakta i min korg. Bäst att skära med kniv så att jag kan skörda även nästa höst. Visserligen tycker jag bättre om de gula men ombyte förnöjer. En omelett med kantareller, bacon och svartpeppar, avnjutes med rivna morötter och en skiva mörkt bröd …..mmmmmm, riktigt gott!

I pannrummet ligger myggfönstret till ny nytta, en bra tork för mina svampar. I vinter kan jag använda krossade svampar som tillskott i älgfärs eller sås.

Imorgon blir det att koka ättikslag för inläggning av färska kantareller. Det finns många recept men ett av dem innehåller kanel och kryddnejlika, den passar bra till julens älgstek.

” Lisas vad du vill”.

Av , , 2 kommentarer 10

Nu ger jag mig in i att blogga på VK. Det blir inte dagboksanteckningar i vanlig mening utan det jag skriver kommer att hämtas både från nutid och dåtid. Min första bild får bli en färggrann skog mot blå himmel för den utstrålar sådan härlig energi.

Naturen i Västerbotten lockar många utländska besökare och idag fick vi återigen besök i Svartberget av två holländska djur- och naturfotografer. Dom var så lyckliga över att ha fått uppleva norrskenet här om kvällen i Byske och även lyckats fota fenomenet. För två år sedan (när jag guidade de båda) lyckades dom fota älgar på en åker vid Röbäck, bl a en ståtlig älgtjur på 17 taggar och en älgko med två kalvar.

Presentation

Lisa Orvokki Manfredsson

Född och uppvuxen i Vindelns kommun. Bor i Svartberget och är femte generationen (på min fars sida). Min mor kommer från Finland, därav mitt finska andranamn.

Jag har fem barn födda mellan 1977 och 1993, fyra killar och en tjej.

Barnbarnen är också fem till antalet, fyra tjejer och en kille.

Sambo med Martin

I familjen finns fyra hundar av rasen Drentsche Patrijshond. Min kennel heter Tallmora.

Hos oss bor också katten Günter och han är bördig från Tegsnäset. Hans dotter bor hos mina föräldrar och så har han två barnbarn som flyttat till Floda 31 i Botsmark.

Mina intressen är många och just nu är det djur och natur som råder.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se