De kommunala pengarna

Dagens artikel i VK/Folkbladet-sporten om sponsringen av elitlagen i Umeå från de kommunala bolagen är förstås en het potatis även i Björklövenkretsar.

Du hittar webbversionen av artikeln här.

Björklöven får 401 000 kronor från de kommunala bolagen och placerar sig som trea på den listan.

Umeå IK får 820 000 kronor och Umeå FC 726 000. Hela, den för övrigt utmärkta, artikeln syftar runt att innebandyn får så oerhört mycket mindre pengar än fotbollen trots att de härjar i slutspel, sm-finaler och har mycket publik.

Min personliga reflektion är att Umeå IK lever på sitt varumärke som bygts upp under framgångsåren 2000-2008 och att de är på väg ned. Det tar dock tid att avmontera ett så pass starkt varumärke och symbolvärde för damidrott som UIK blev under Roland Arnqvist, Marta, Hanna Ljungberg och de andra nyckelfigurerna under Umeå IKs storhetstid.

Om Umeå FC åker ur Superettan kommer även deras kommunala sponsring att gå ned på sikt. Dock har jag fått information om att de sitter på ett treårigt avtal.

Visst kan jag hålla med om att innebandyn sett till exponering och publiksiffror får oerhört lite pengar.

Det bevisar dock att själva sporten i sig inte fått den fullständiga acceptansen hos kommunen och de kommunala bolagen som en stor folksport likt hockey och fotboll. Det tar tid att bygga upp ett varumärke och att etablera ett stort sponsringssamarbete. För att ett bolag ska plocka fram den stora plånboken ska de känna trygghet och förtroende för både varumärket och samarbetet med en klubb/ett lag.

I Umeå Citys fall där de endast får 30 000 kronor talar det om att klubben inte har några speciellt bra ingångar i de kommunala bolagen. Annars skulle de inte värderas så oerhört lågt.

Tillbaka till Björklöven så är jag ganska säker på att om Björklöven når allsvenskan är de tillbaka i topp på den här listan. Det finns inget som har samma genomslagskraft som ett Björklöven i Umeå och runt om i Sverige bland idrottslagen, speciellt lite högre upp i seriesystemet. Speciellt nu när UIK inte längre är en sådan makfaktor.

Är det något som upprör mig i denna undersökning är det att Umeå Södra får 94 000 kronor. Sett till publik, exponering och varumärke är det hela som jag ser det som ett skämt och ett hån mot t.ex. Iksu Innebandy, Umeå BBK, IBK Dalen, m.fl. Även mot Björklöven.

Detta speciellt när flera kommunala bolag har som praxis att endast sponsra lag i högsta serien i sin idrott. Varför görs ett undantag för Södra?

Avslutningsvis så vill jag belysa att Teg endast får 15 000 kronor att jämföra med Lövens 401 000. Så stor skilnad är det faktiskt på lagens varumärken och publika exponering att jag inte blir förvånad. Dock tycker jag att Teg borde ha mer pengar, 12 000 kronor skulle var mer rimligt.

* * *

Den andra snackisen är gårdagens besked att Hockeyettan öppnar för NHL-spelare under en eventuell lock-out.

– Vi ska inte stänga ute, vi ska öppna upp. Vi konkurrerar inte med elitserien eller allsvenskan men om en spelare håller igång med sin hemmaklubb så stoppar vi inte honom om han även vill spela matcher, säger hockeyettans ordförande Ronnie Glysing.

Nu tror jag dock inte att det hamnar några NHL-spelare i ettan. Möjligtvis någon enstaka som har kraftig anknytning till n klubb men utan att vara något jättenamn i NHL. Det finns så många andra ligor världen över som är betydligt smartare att gå till för en NHL-spelare.

Dessutom blir försäkringarna så dyra att nästan ingen klubb i division-1 kommer att ha råd med en NHL-spelare även om den spelar gratis.

Visst vore det dock en intressant fråga. hur dominant skulle t.ex. Henrik Zetterberg vara i Sundsvall?