Ett sätt att vinna

En bra period, en riktigt dålig och en helt okej.

Det är tydligen tillräckligt för att vinna för Björklöven i nuvarande form.

– Det studsar med oss…. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Jag är ganska less på den förklaringen, men det är svårt att säga helt annorlunda den här dagen.

Patrik Nevalainens 1-0 mål var sannerligen en puck som studsade med Löven.

Ett höstlöv från mittplan.

– Det var väl lite tur inblandat. Jag la pucken på mål och den gick in. Det är sånt som händer ibland, sa Patrik om sitt första mål till kollega Otterhall.

Annars var Löven riktigt bra i första perioden. Redan där syntes det att Björklövens första powerplay skulle göra mål även denna dag. Dom hade ett powerplay 8.46 in i matchen efter Patrik Norén i Timrås utvisning. Där såg allt så självklart ut. Pucken bara löpte på. Att det sen inte blev mål var mer slumpens skördar.

Nu kom målet istället i slutet av andra perioden makalöst vackert, men ändå så till synes enkelt.

Det jag frågar mig är: Varför spelar den linan så lite i PP? I tre av fem rena powerplay i dag hade dom mindre än 30 sekunder på isen. När man har en så giftig formation är jag inte helt med på den coachingen, men det kan ha med trötthet och att dom nyss ahde spelat ett långt byte att göra.

Om Björklöven var bra i första perioden så var andra en av de sämre i år. Det var som att Timrås forecheck chockade Löven. I uppspelsfasen var man stillastående och fastnade gång på gång.

Libelin Bäckström har absolut inte gjort bort sig i Löventröjan så här långt. Dock är det fullständigt logiskt om du spelar en kille på Allsvensk nivå som är van vid J20 Elit Norra att det kommer en groda förr eller senare. Nu kom den och det var en riktig bjudning.

Andrew var chanslös på den och även på det direktskott på tekning som gick in i andra. Annars var han klockren som vanligt nu för tiden. Så här sa Andrew själv om tiden efter skadan efter matchen.

– Efter att jag kom tillbaka från skadan har det varit enkelt att vara målvakt. Tar jag första pucken så rensat dom bort returen. Då är det ganska enkelt att vara målvakt.

Det kanske låter enkelt, men i tredje perioden när Timrå jagade kvittering var Andrew grym. Han tog allt och höll även pucken i viktiga lägen.

Ska jag ge en förklaring till varför Löven vinner just nu även när man inte spelar bra så låter det så här:

1. Löven har slutat att bjuda på så mycket gratischanser (förutom Libbe i dag då).

2. Löven har hittat hur dom försvarsmässigt ska stänga ned matcher.

3. Andrew Raycroft, Jon Palmebjörk, Stefan Öhman och Stefan Andersson har växt ut till spetsspelare som avgör matcher.

Hur bra läste inte Stefan Andersson spelet vid 3-2 målet, hur smart var han inte när han trots sin ganska långsamma skridskoåkning höll backen i ryggen och hur kall var han inte när han satte 3-2 lågt stolpe in i högra?

Utöver detta kan vi också konstatera att Löven hittat hur man ska spela borta respektive hemma.

Borta är man oerhört disciplinerade, spelar mycket på ledning och kontring.

Hemma är man mer frejdiga, fixar fram oerhört många powerplay och spelar med lite mer fart.

Det kanske inte fungerade så bra i dag, men det är ändå känslan allafall.

När Löven sedan leder så har man hittat ett sätt att spela hem matcher.

Annat noterbart från matchen:

* Kim Karlsson hade en till tung dag. Omständig, överarbetande, visst frejdig, men allt annat än effektiv.

* Emil Wrenman täckte skott som en hjälte nära ansiktet på slutet.

* Viktor Ekeståhl-Jonsson är mycket smart i boxplay. Vågar hålla i pucken och hittar lösningar.

* Löven ska inte hyllas för mycket. Timrå är ur form och var ruggigt kort om folk denna dag.

Nu väntar Karlskoga (blev rätt va?) borta på fredag. En rysligt svår match. Inget annat lag har sex raka i år. Löven har som jag förstått det inte vunnit fler än sex raka på rixnivå (Allsvenskan/SHL) sedan 1988. Dags att skriva historia alltså, men jag tror att det blir oerhört svårt. Karlskoga är ett av seriens bästa lag.