Bloggens utvärdering: Del 2 Spelet

Utvärderingen fortsätter,

Nu är det dags att ta tag I spelet Hur har spelet och hur det utvecklats under säsongen, vilka förändringar har gjorts och varfrö har det sett ut som det gjort.

Jag hade tänkt utvärdera ledarna ihop med spelet, men det blev för långt. Tre A4-sidor om spelet får räcka så tar vi ledarna i nästa inlägg även om det går in i varandra.

Spelet:

Jens Öhman pratade mycket under säsongen i division-1 och inför säsongen i Allsvenskan om att den organiserade defensiven är starten till hela spelet. Sätta Björklöven den först så går det att bygga utifrån den.

Björklöven lyckades på försäsongen med att sätta defensiven ganska snabbt och imponerade med att vara väldigt effektiva med sina förstapass till spelare i fart, vilket syntes extremt mot Skellefteå där Björklöven vände spelet mycket snabbt

Under säsongen har Björklövens spel utvecklats mot en mer och mer primitiv hockey där nästan alla uppspel kommit efter burskydd och uppspelsvarianter. Detta har gett två effekter. 1 Björklöven har tvingats att börja dumpa pucken väldigt ofta då dom fastnar på motståndarnas syrspel i mittzon. 2. Björklöven har nästan inte haft några kontringar förutom när pucken vunnits mycket högt i banan.

Varför blev det då så här?

Björklöven hamnade i en situation ganska tidigt i Allsvenskan där laget slog bort oerhört många puckar och således bjöd motståndarna på chanser. Under de första 10 matcherna var det snacket efter varje avslutad match. Oskarshamn borta och Mora hemma var de ultimata exempelmatcherna. Där spelade Björklöven ut motståndarna, men förlorade klart efter att ha bjudit på 4 mål mot Oskarshamn och fem mot Mora.

Denna start på serien gjorde att Björklöven blev lite mindre vågade i sitt spel. Ju längre säsongen förflöt, ju mer burskydd såg vi och fler dumpar, ibland utan någon som jagar, kom det.

Varför kom då dessa misstag och varför utvecklades spelet som det gjorde?

Grunden är väldigt enkel. Björklövens backar är , bortsett från Stefan Andersson ( och faktiskt Patrik Nevalainen på försäsongen), inte tillräckligt skickliga på att slå förstapassen på en flygande spelare med hög procent. Den andra delen är att Björklöven har för få forwards med fart nog i skridskoåkningen för att ens kunna kallas ”flygande”. Spelarna håller helt enkelt inte för att spela med snabba spelvändningar utan att felprocenten blir för hög.

Försvarsspelet var under en del av säsongen riktigt bra. När Björklöven vann 10 av 11 matcher så fungerade det till punkt och pricka. Björklöven spelar med en ganska ”snäll” forechecking. Det som på fotbollsspråk kallas ”gegenpressung” att forechecka mycket hårt efter förlorad puck högt i banan existerar knappt förutom vid individuella virrfärder/insatser.

Istället ställer Björklöven upp och möter motståndarna på egen blålinje och vill tvinga dem att dumpa eller slå bort pucken där. Väl inne i Björklövens zon så ska mitten vinnas. Att hålla motståndarna ute längs sargerna är målet.

Varför har då detta havererat och Björklöven släppt in så många mål (170st i Allsvenskan)?

1. Allt slarv i början på säsongen. Det kändes som att Björklöven inte var beredda på hur straffade dom skulle bli i Allsvenskan. Som att försäsongen gick för bra och invaggade Löven i en farlig säkerhet.
2. Inledningsvis hade Björklövens backar svårt att anpassa sig till det faktum att Andrew Raycroft motade puckarna och inte höll dem. De var vana vid en annan målvaktsstil och många returer fick slås rakt in. Detta samarbete blev bättre, men havererade lite igen när Andrew kom in i en formsvacka efter jul. I de matcher Danne Wälitalo stått har  backarna varit trygga i sitt spel då Danne inte levererat alls när han fått chansen. Därför har det tummats rejält på försvarsdirektiven i vissa matcher
3. Självförtroendet. När Björklöven väl hade börjat förlora så många matcher började spelare tvivla på allt möjligt och något som blev vanligt var att flera spelare stod och stirrade puck. Något som de vet sedan barnsben är livsfarligt.

Mot slutet av säsongen och in i kvalserien började Björklöven spela ett enklare spel. Ett väldigt tråkigt spel, men också riksminimerande. Det är enkelt att fråga sig. Varför spelade inte Björklöven så hela säsongen?

För att mot det motståndet som stod på andra sidan i kvalserien och med den nervositet som det innebär att spela i kvalserien var det vinnande. I Allsvenskan vore det att ge motståndarna initiativet och att inte alls utytjta  spelarmaterialet. Det är komplxt det här med spelet, men det gundar sig naturligtvis i att spelarna ska värvas efter en spelidé så som de gjorts tydligt i Karlskrona (fart & passningskickliga backar), Västerås (Tyngd och superspets i en kedja) och Malmö (Tyngd & fysisk styrka & stabilitet).

Boxplay

Björklövens stora akilleshäl den här säsongen. Tre gånger änrades spelet i boxplay.

Inledningsvis hade Björklöven en ganska stor box och satte press på motståndarna, men en bit in i hösten, efter dubbelhelegen mot Djurgården/Södertälje var det panik. Där och då hade Björklöven släppt in 13 av 19 mål på fem matcher i boxplay.

Då valde tränarstaben att göra om sitt boxplay till enliten box där det skulle vara oerhört svårt att få till klara chanser. Det skulle krävas att skjuta utifrån, att vinna returerna och att komma in på mål för att göra mål på Björklöven.

Det blev erkligen bättre och under en 15 matchers period var statistiken klart bättre.

Sedan under Björklövens 19 matcher långa förluststreak så fungerade inte detta sett att spela boxplay heller. Björklöven blev för passiva och motståndarna kom för långt in i slottet. Jag minns Almtuna hemma där Marcus Högström klev in från blå till mellan cirklarna och pricksköt. Så liten var boxen.

Björklöven blev lite mer agressiva i sitt boxplay och man kan säga att det fungerade till och från. Ofta såg det väldigt bra ut i kvalserien, men sedan var det någon som gick bort sig och ”pnag” så satt pucken där. I slutändan har boxplay varit ett problembarn som oavsett vem som tränar Löven nästa säsong måst fixa till om det inte ska bli en bottenplats igen.

Powerplay

Spelet i fem mot fyra var innan Stefan Anderssons hjärnskakning faktiskt riktigt bra. Björklöven låg högt uppe i statistiken och det mycket tack vare en kvartett som fungerade bra tillsammans, Jon, Stefan A, Stefan Ö och Mårs kompletterade varandra perfekt. Vad Hållberg gjorde i PP, vet jag inte. Frågar ni mig skulle Alex Sundström spelat back i PP eller Tommy Wargh efter att han anlänt, men det är en helt annan sak.

Vad som gjorde att spelet i powerplay fungerade var att Stefan Anderssons skott var ett sånt hot att motståndarna la ett oerhört fokus på det. I sitt livs form hittade Stefan trots det utrymmen att leverera.

Efter att Stefan skadat sig så blev powerplay långsamt och utan något hot från backplats. Martin Johansson gjorde det hyfsat och Tommy Wargh jättebra, mendet först i kvalserien. Före det hade Björklöven problem i powerplay.

Allra värst var det i fem mot tre där Löven hade nio chanser under säsongen och gjorde två mål. Där blev spelet så långsamt att det nästan stannade upp helt.

Det man i övrigt kan säga om powerplay är att Björklöven ladrig någon gång under säsongen hade ett fungerande andrapowerplay. Det testades en del olika formationer, men det var endast i kvalserien där Kim Karlsson, William Quist och Alex Sundström spelade ihop som Björklöven hade två  fungerande linor.

Målskyttet

På en hel säsong gjorde Björklöven 112 mål i Allsvenskan, alltså 2.15 per match. Bara Troja/Ljungby var sämre med 111. Varför blev det så få?

Jag har delvis redan svarat på frågan. Mål görs primärt i två faser av spelet. I powerplay och i spelvändningar där du hamnar i numerära överlägen 1-0, 2-1, 3-2. Med Björklövens sätt att spela kommer laget sällan i dessa lägen och med ett hackande powerplay 17,57% i Allsvenskan och 16.67% i kvalserien minskar de naturliga lägena för att göra mål.

Dessutom utöver detta var det en klar fråga före säsongen vem som skulle göra målet. Det saknades målskyttar. Jag hade själv ett inlägg i bloggen som hette ”Vem ska göra målen?” inför säsongen.

Lucas Sandström var en av dom – 1 mål på hela säsongen, Mats Lavander skulle bidra – 3 mål, Linus Boström var målskytt i ettan – 2 mål, Patrik Nevalainen kom in som en offensiv back – 1 mål, Kim Karlsson värvades in som offensiv spets – 3 mål.

Det har saknats målskyttar i Björklöven. Så enkelt är det. Det är Jon Palmebjörk 24 mål, Stefan Öhman 16 mål, Olof Mårs 15 mål, Stefan Andersson 9 mål, Nicklas Johansson 6 mål och Emil Wrenman 6 mål som har kommit upp i förväntade siffror.

Framtiden

Hur kommer Björklövens spel att se ut nästa säsong?

Det beror naturligtvis väldigt mycket på vem som kommer att träna laget samt vilka spelare som värvas in. Jag kan tycka att tränaren bör sättas först och sedan kan han vara med och forma den trupp han vill ha. Spontant utifrån analysen ovan behövs. 1. En riktigt bra målvakt, 2. Passningsskickliga backar, 3. Forwards med fart och skridskoåkning, 4. En eller två målskyttar.

Hur som helst känns det som helhet att Björklöven behöver förändra några saker i sitt pel.

1. Färre klara misstag, 2. Högre fart, 3. Bättre special teams.

* * *

Efter denna långa analys av spelet så går vi vidare till ledarna i nästa inlägg.