Gästblogg: ”Man hatar Skellefteå, så är det”

Jag hade tänkt mig tystnad, men innan strömmen tar slut hinner vi med detta.

Sporten-medarbetaren Karl Sundström som pluggar journalistik i Strömbäck gjorde ett livsstilsportätt i skoluppgift som han ville gästpublicera här.

Så här kommer det. Karl möter Green Devils ordförande Alexader Lindgren. En både intressant och läsvärd text. Vi hörs.

Spelare kommer och går, men fansen på ståplats H består.
– I stort sett kretsar hela livet kring Björklöven, berättar supporterklubben Green Devils nyvalda ordförande Alexander Lindgren.

I ena ringhörnan står en hänsynslös kommersiell slukarmaskin. På den andra sidan står de ideella krafterna. Det är den moderna idrottsrörelsens eviga balansgång, kommersialism kontra idealism. Går det egentligen att hitta en balansgång? Är det möjligt att nå sportslig framgång utan att tänja på sina ideologiska gränser? Som nyvald ordförande för Björklövens supporterklubb Green Devils får Alexander Lindgren tacklas med frågor som dessa.

När vi möts över en kaffe börjar han med att berätta om sin hockeybakgrund. Uppvuxen i Hörnefors, med en klubba i handen, var Björklöven redan i tidig ålder ett naturligt val.
– Man började stå lite i klacken när man var där som liten och hängde. På så sätt kom man ganska snabbt in i gemenskapen, berättar han.

Det ena ledde till den andra och tillslut kom han i kontakt med Green Devils.
– Jag och en kompis började gå på hockey mer regelbundet. Sedan blev han invald i styrelsen och jag året därpå. Och på den vägen är det.
I vännernas ögon är han Björklöven-killen. En stämpel han mer än gärna bär.
– Det är där man har sitt liv. Det är så man lever och det är så man kommer leva på ett eller annat sätt.

Lindgren utvecklar resonemanget kring sin livsstil.
– Det är roligt. Vi är ett bra gäng och man träffar många nya människor. I stort sett kretsar hela livet kring Löven. Man jobbar konstant i huvudet med styrelseuppdragen som man har. Man jobbar med idéer om hur man kan göra inför nästa resa och match. Allt kretsar kring det. Det är inte så att man vaknar och det första man gör är att tänka på Löven. Men det finns som alltid där, så fort man kollar telefonen ser man om något har hänt. Det är en väldigt stor del av livet.

”Det ska vara småjävligt”

När det skrivs om supporterklubbar i media handlar det ofta om negativa händelser. Lindgren är också mycket mån om Green Devils rykte.
– Man vill inte framstå som pajasar. Det ska vara hjärta i det hela. Det finns oerhört mycket hjärta och passion i vår supporterförening vilket jag är stolt över. Vi är alltid där. Tittar man på en del andra större lag så ser man att det inte är samma grej. De går bara dit när laget vinner.

Många påstår att Björklövens seniorverksamhet bara gått utför sedan SM-guldet 1987. Det ställer sina krav på supportrarna.
– På något sätt har man blivit lite van med motgångar. Det ska vara småjävligt. Man har som vuxit in i det.

När det kommer till andra hockeysupportrars syn på Green Devils är den mestadels positiv.
– Det kan vara någon negativ insändare i tidningen som tycker till ibland. Men jag tvivlar på att de personerna är särskilt intresserade av Björklöven. Ute i landet har vi väldigt bra rykte. Det märker man när man pratar med säkerhetschefer och poliser. Vi ställer sällan till med någon skit. Vi gör vår grej, sen drar vi hem.

”Man hatar Skellefteå, så är det.”

Hockeyklimatet i Västerbotten har förändrats på sistone. Björklövens tvångsdegradering och Skellefteås nytänk banade för ett maktskifte i länet. Idag spelar Skellefteå AIK i en helt annan hockeysfär än Björklöven – men det förändrar inte synen på grannen i norr.
– Man hatar Skellefteå, så är det. Det är något som man har vuxit upp med. Känslan är att övriga samhället nästan försöker släta över det. Då ingen annan tar det på allvar så gör vi det. Det blir vår uppgift att försöka påminna folk om hur det ligger till.

Barriärer bryts och rivaliteter urholkas. Den moderna ishockeyns framfart har på senare år kört över ett gäng svenska rivaliteter. Asplöven har börjat låna av Luleå, Timrå av Modo och i dagens Björklöven hittar vi Rasmus Edström, med ett förflutet i Skellefteå AIK. Finns det något heligt längre?
– Inte för dom kanske. Varför skulle vi vilja samarbeta med Skellefteå? Man vill kunna stå rak i ryggen.

Stå rakryggad eller vika sig för sportslig framgång? Det är den eviga balansgången i den moderna ishockeyvärlden.
– Jag faller hellre med hedern i behåll, såvida det inte blir ekonomiskt bekymmersamt igen. Det spelar egentligen mindre roll om vi harvar i Allsvenskan eller division 1. Klubbdirektörer, spelare och ledare kommer och går, men det är fansen som består. Lite så fungerar det.

”Det skulle bli ett jävla liv.”

Rasmus Edström gjorde lånematcher för Björklöven redan under fjolåret. I år är han åter tillbaka i en Löven-tröja. Denna gång över en hel säsong.
– Man kan inte göra något åt det. Han spelar i Björklöven nu. Själva grejen är att värvar man från SAIK, då är det vår spelare. Men lånar vi, det är ett steg mot något annat. Vad skulle bli nästa steg? Ska vi bli som Asplöven och låna ihop oss ett lag? Då kommer det bara sluta på ett sätt. Jag minns när Sundsvall var i Allsvenskan med ett hoplånat lag. Då blev det som för Asplöven, de lyckades inte fylla hallen.

Lindgren vågar inte tänka på hur det skulle kännas om Edström bara var början på ett framtida inofficiellt samarbete. Det går helt enkelt inte.
– Det skulle bli ett jävla liv, det är ett som är klart. Men det är inte så att vi ska bli någon gestapo och säga åt folk att göra si eller så. Men vi kommer aldrig hålla käften. På något sätt vill vi ändå att folk ska förstå hela bakgrunden.

”Vad är ett lag utan själ värt?”

När Rasmus Edström spelade för Björklöven ifjol svarade fansen med att protestera genom att stå tysta – något som inte kommer bli fallet den här säsongen. Lindgren motiverar fjolårets beslut:
– Fortsätter de att hålla på och låna spelare så kommer det tillslut bli tyst. Och hur jävla roligt blir det då? Man hör många som går på hockey för vår skull, snarare än själva hockeyn.

Jag målar upp ett scenario för Lindgren. Balticgruppen skulle bestämma sig för att gå in med en massa pengar i Löven. Som gengäld vill de ha namnrättigheterna och nya klubbfärger. Hur hade klacken reagerat?
– Vid namn och färger går gränsen. Vill de gå in med pengar kan de få en logga på isen eller så. Växjö Lakers är skräckexemplet. De har bytt hur mycket som helst. Nu har de köpt ihop ett nytt lag och så står fansen där och hejar. I min mening är de inte värda ett skit. Vad är ett lag utan själ värt? Åker de ner i division 1 kan de lika gärna sätta klubben i konkurs. Där är vi annorlunda. Supporterklubben ökade i antal för varje år i division 1.

Spelare kommer och går, men fansen på ståplats H består. Innan vi skiljs åt påminns vi om att Björklöven möter Timrå ikväll.
– Då tar vi tre poäng, säger Alexander Lindgren innan han beger sig ut i regnovädret.

KARL SUNDSTRÖM