Nattanalys: Poängen på Hovet

Det blev alltså en poäng mot AIK, det bästa Björklöven presterat på slutet, men ändå inte något att slå volter över direkt.

Här kommer en sen slutanalys samtidigt som Sverige vinner mot Schweiz i JVM:

Först kan ni kolla om ni läst det jag redan skrivit:

Avslut i moll på Hovet

Pettersson: ”Inger hopp hos spelarna”

Emmerdahl: ”Borde varit tre poäng”

Åkerblom: ”Ett steg framåt”

För de som då inte har plus på vk kan vi sammanfatta min analys så här:

AIK är ett ganska dåligt lag med nuvarande skador och självförtroende. AIK gav bort lägen i egen zon som jag inte sett någon annan än Löven göra. Det var helt oroligt att se. Man ska inte dra för stora växlar över att Björklöven spelmässigt var klart bättre än AIK och poängen de tog. Det var mot en tabellelva. Dock var det positivt att laget som helhet chippade ut mer, spelade något enklare i egen zon, samt att David Lindquist var tillbaka. Det visade ändå karaktär att Björklöven fick ta sig tillbaka och kvittera till 2-2. De har tagit ett steg framåt, ja det säger i grunden inte så mycket, men det ger spelarna en tro på vad de sysslar med. Både spelarna och tränarna, men framförallt spelarna behövde något som sa att de gör något rätt och det fick de ikväll. Det är mycket som inte står rätt till, men utan tro är det svårt att utvecklas positivt. Visst Björklöven borde har tagit tre poäng med tanke på chansen i fem mot tre, men insatsen var ändå ett steg åt rätt håll, ett steg framåt.

Så slutligen så tar vi en titt på matchen på Hovet ur ett plus/minus perspektiv. Vad var bra och dåligt egentligen?

Bra:

+ Backparet Jonas Emmerdahl och Niklas Pavel var grundstabila matchen igenom. Inne på första målet framåt, löser saker enkelt i egen zon, kan båda spelar fysiskt. Känns som Björklövens två bästa backar. Kanske inte ska spela tillsammans dock som det ser ut totalt sett på backsidan.

+ David Lindquist. Var tillbaka från skada och var genast en av Björklövens bästa. Låg bakom 1-1 målet, snurrade friskt ett antal gånger med AIK-försvaret och det lovar gått med tanke på att han varit borta så mycket. Välkommen tillbaka.

+ Chipparna. Jag räknade till sju chippar eller lyftningar rakt ur egen zon i hyfsat trängda situationer. Det var fler än tidigare. Björklöven måste våga vara tråkiga i rätt situationer. Ingen är Erik Karlsson i laget.

+ Cody Murphy. Han är överlägsen i det offensiva försvarsspelet. När linan med Boström och Murphy checkar stenhårt på motståndarna i deras zon så vinner de pucken gång efter annan. Det är imponerande och ett vapen för Björklöven. Skulle Murphy vara ännu mer giftig när han väl vinner pucken med sin energi hade han varit galet bra.

+ Kim Karlsson. Jag har varit kritisk mot Kim på slutet. Då slår han till med sin bästa match på riktigt länge. Två assist var mera ett resultat av vad Kim gjorde på isen än en slump. Kanske var det Lindquist, kanske något annat, men Kim Karlsson var tillbaka igen och det behöver Björklöven.

+ Åkerblom och Jäger coachade. Det gick ned på tre kedjor och på slutet två kedjor i matchen. De bänkade spelare, de gjorde om i formationer. Det var mer aktivt än jag sett på länge.

+ Stefan Andressing mål. Årets träff för honom. Björklöven behöver ett hot från blå och direkt efter målet började AIK täcka av Stefan när Löven fick PP. Så mer av den varan.

Sämre:

– Linus Fernström. Han släppte”bara” in tre mål på 23 skott, 86.89 procent är bästa siffran hittills för Fernström. Problemet var bara att han borde ha tagit två av de tre målen och om han gjort det hade det inte blivit någon förlängning där trean kom. 1-0 skymmer visserligen Fredriksson, men den ska inte slinka in, ett så pass löst skott lågt mitt på Fernström. Sedan 2-1, där gör ”Messy” ett dåligt jobb framför eget mål, men ett löst backskott som Fernström ser ska antingen plockas eller styras ned i hörnet. Han får ta på sig bägge de målen. Med en het målvak t vinner Björklöven den här matchen. Här känns det jobbigt med Werner på läktaren i Kanada. Sedan att Dalle ”lastat cash” på Fernström enligt källor till bloggen är en annan sak.

– Christian Bull och Simon Fredriksson. I varsitt par lyckas duon ställa till en del. Christian Bull spelade med för hög risk gång efter gång. Han skulle behöva sitta på bänken och bara följa Niklas Pavel en hel match. Chippa ut pucken, välj dina lägen att lira, säger jag. Simon Fredriksson har bänkats ett par matcher, inne på två mål bakåt idag, hade ganska lite med det andra att göra, men täckte Fernström på det första. För övrigt har egna spelare täckt 72 procent av alla mål som gått in med täckande spelare för Björklöven.

– Fem mot tre. Björklöven fick ett rejält läge i fem mot tre att avgöra matcher. Känslan var att de inte hade någon plan i den spelformen. Ja, det kommer inte så många lägen i fem mot tre, men det måste finnas en tydlig plan för vem som spelar då, vad man gör då. Känslan nu är att Löven haft så stora problem i fem mot fyra och testat så mycket att fem mot tre glömts bort.

– Zach Hamill. Nu har den välmeriterade Kanadicken varit tämligen osynlig i tre matcher i rad. Det håller inte om du har spelat på den nivån som Hamill har. Delvis handlar det om att han misshandlats med vilka han spelat med, men nu fick han lira med Farley och Högberg på slutet. Själv skulle jag lira Farley och Murphy eller Farley och Lindquist med honom, men Hamill måste bara ha mer puck, synas mer, göra mer än mot AIK och matcherna före det.

¤ ¤ ¤

Härnäst väntar nu ett nyårsuppehåll innan Hästen borta. Det var i grunden viktigt att få något positivt med sig in i det uppehållet. Det här var något positivt allafall.